Magnus Erikssons stadslag 144 följande dag (eller event, till någon av följande dagar i veckan). Marknad får pagå i tva hela dagar; därtill må den börja om aftonen förut. Alltså t.ex. måndag afton, tisdag och onsdag. —Av sådana marknader må nämnas distingen i Uppsala i början av februari (se UL R 14), viktig för handeln med skinnvaror, Mariamässan (Mormässan) i \'ästeras den 8 sept. (se VmL Kk 26). 127. »Komma till nagra av dessa nämnda städer för att driva sin handel», fsv. koma fil nokra tbessa fornämpJa staJha sin köpskat clriffiiande. Uttrycket innehåller en klar germanism, vilket är av ett visst intresse för frågan om Stadslagens tillkomst. Jfr R 34: 2. 128. »Deras byamän och gäster», fsv. therra bonclom ok gästom. Fsv. bönder (dat. bondom) har här sin gamla betydelse »bosatta män» (i motsats till främmande »gäster»). 129. »En del av dessa köpstadsmäns brev medgiva», fsv. somplika tberra köpstadba manna breff tilsigbia. Utanför marknaderna fick salunda handel drivas enligt gammal tradition och enligt de privilegiebrev, som funnos och voro gällande. Det asyftas här privilegiebrev för vissa städer. Numera äro dessa äldre privilegiebrev förkomna och alldeles okända. Endast för Gotland finns ett sådant brev bevarat från 23, 5 1276 (bekräftat 128 3, 1 3 22 och 13 36). Där stadgas, att varje invånare i riket, som vill resa »till städer på Gotland» skall hava rätt att föra bort, sälja, byta eller göra sig av med vilka handelsvaror som helst (Privilegier för Sveriges städer 1, utg. av N. Flerlitz, s. 3, 7, 18, 26). 13 0. »Män från köpstäderna ovanför och utanför», fsv. tbe aff köpstadburn ouan ärii ok itan. Orden oian och utan avse här läge i förhållande till Stockholm. Ovan torde betyda ’ovanför’, d.v.s. längre upp från Saltsjön, längre in i landet, sasom t.ex. Uppsala och Västerås. Utan betyder återigen ’utanför’, d.v.s. städer (eller marknadsplatser), fran vilka man seglade in till Stockholm, sålunda i Norrland eller Finland. Samma uttryck »köpstäder ovanför och utanför» återkommer i fl. 21 pr. 131. »Med Stockholms byamän, husbönder och deras gäster», fsv. medb Stokbolms byamannum, bondom ok tberra gästom. 132. »Pä båda sidor», d.v.s. både för köparen och säljaren. 13 3. »Vid böter av fyrtio marker på bada sidor . . . och varderas fyrtio marker skola gä var för sig till konungen och staden»: troligen innehåller uttrycket en upprepning. Meningen torde vara, att båda parterna, som ha gjort sig skyldiga till olaga handel, köparen och säljaren, var för sig skulle böta 40 marker till att delas mellan konungen och staden. 134. »Utom som i lagboken står», d.v.s. i fl. 16 och 17. —Böterna för handel utanför marknaderna äro påfallande höga. jfr fl. 23 pr. —Bestämmelserna i fl. 20: 1 kunna belysas med följande burspråk (1439:48): »Den som driver någon handel i Härnösand, i Raumo och i Gävle, Östhammar och Norrtälje, eller några landsköp i Gästrikland och i Hälsingland, Jämtland, har förverkat sitt gods och sina penningar efter lagen. Den som hädanefter mister nagot i så mätto, har icke rätt att kära därom för någon {baffue for engin kiära tbet).-» 13 3. »Järn i fat», fsv. iärn fafat, se not 106. 13 6. »Skall det märkas med stadens märke», d.v.s. genom stämpling med stadens vapen eller märke. »Staden» avser här den stad, där varan har blivit vägd och sald och t.v. förvaras över vintern, sålunda icke Stockholm. Jfr Kg 16: 1 »V'arje stad skall hava sitt märke». 137. Då varan har blivit vägd pä stadens våg och dess vikt bestyrkt genom stadens märke, kunde man där på platsen icke klandra vikten, även om varan genom vinterlagring skulle ha förlorat i vikt. Lagringen skedde sålunda på köparens risk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=