Köpmål a bal kcn 141 tvivel pa att de i likhet med fiskar i § 1 skulle köpas och säljas pä stadens torg. Ordningen i medeltidens lagar bestämmes i hög grad av associationer, varigenom systematiken tillfälligt brytes. 94. »1 re marker till treskifte, säsom förut är sagt»: detta mäste syfta pä fl. 15 pr (jfr ovan not 89). 9 5. »\'ärje han sig själv tredje», fsv. iiäri sik siälfuer thridhi, d.v.s. med ed av sig själv och tvä andra män t^jfr ovan not 90). 96. »De löse till sig malsägandens rätt»: konungen och staden skulle lämna mälsäganden en mark, och de fingo sedan taga ut ersättning för detta genom straffarbete av den dömde, som ej förmädde böta. Jfr ovan not 88. 97. »Sasom förut är sagt», nämligen i slutet av fl. 15 pr (»med sin egen ed, att han cj visste av den lagen»). 98. Denna bestänmielse är hämtad frän Bj 8:1. 99. »Sasom förut är sagt»: uttrycket avser tredelningen av böterna, varom har talats senast i § 2. — bramställningen återvänder härmed till huvudämnet i fl. 15, handeln i skepp och batar, och § 3 blir därför i mycket en upprepning av vad som redan har sagts i fl. 15 pr. 100. »Med tre mäns ed», fsv. tncJh //jr/ggw manua edhc (hs A). Andra handskrifter ha iiicd/.i iniiinui cdhc »med tvä mäns ed» (hs CKQ) eller s/clucr thridhi (hs BDELMNO). jfr ovan not 90. — Bestämmelsen om ed med tre män är hämtad frän Bj 8:1. 101. »Om han icke förut har blivit funnen skyldig därtill och icke ville hälla lagbudet», fsv. vtdn han haffwcr förra uaret fai/gcii thcr iiicdh ok wil c/g hudhct halda. Meningen torde vara densamma som i fl. H pr och H; 2: säljaren (som förutsattes icke vara en stadsbo) undgick böter första gängen han överträdde bestämmelserna, men icke om förseelsen upprepades. 102. »Som äger rum mellan inländska män», fsv. ntällcn inläiiska män timar (hs A). I vissa handskrifter (hs BCKQ) : »mellan inländska och utländska män». 103. »Säsom bönder och de som komma ned frän köpstäder», fsv. som bönder ok the oiian aft köfstadhum koma. Troligen menas: saväl bönder som män frän hälsingska (norrländska) köpstäder. Det föregående i fl. 15 har gällt bönder, fiskare och andra lantbor, som vilja sälja sina varor i staden. I § 4 utsträckas bestämmelserna till att gälla även för köpstadsmän: de fä ocksä sälja sina varor i staden i öppna bodar, om de vilja. 104. »1 öppna bodar», fsv. i oppenharovi bodhum, d.v.s. i öppna gatubodar (fl. 33: 2) eller, om det är fraga om fisk eller kreatur (§ 1—2), pä allmänt torg. — Fl. 15:4 (liksom åtskilligt annat i MESt) har endast avseende pä Stockholm. Stycket är illa formulerat, men innebörden är tämligen klar: Detta är att märka om den handel, som bedrives av hälsingar och andra, såväl bönder som köpstadsmän: de ha rätt att sälja sina varor i öppen handel och på stadens torg, om de sä vilja. Bestämmelsen bör ses tillsammans med fl. 34: 3. 10 5. »Säd», fsv. kor)t n., här sannolikt med den allmänna betydelsen spannmål av olika slag. Ordet kan dock avse visst sädesslag, antingen korn (Elordcum), säsom i vära dagar, eller havre, »hästakorn», säsom i Kg 13: 1. 106. »Järn i fat», fsv. iärn fatat, s.k. osmundsjärn, som kunde packas i fat. »Allt det jern, som den tiden förekom i handeln här i norden, var s.k. osmund, som mest tillverkades i gropar eller ugnar och var sönderhugget i smärre stycken, hvaraf ett hundrade (120, centenarium) pa sin höjd vägde 5 lispund. De inpackades för transporten i smä
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=