Magti US Erikssons stadslag 140 (HB 4: 1): »Then som handlar i rnå ej sälja utan hela och halfwa stycken; hela och halfwa läster; hela och halfwa skieppund; hela och halfwa tunnor, eller mindre kärl, ther tunnegods kommit i sadana käril til salu in; hela kistor eller packor, wal, dussin och skocketals, som wahran är til; skinnwahror hela däcker eller timmer. Säljer han något i mindre; hafwe thet förbrutit, eller böte så mycket, som thet wärdt är. Ej ma ock then, som handlar i gross med win och andre fremmande drycker, sälja i mindre käril, än halft anckar, wid samma bot.» 89. »Tre örar penningar»; Böterna för olaga handel i batar äro pafallande laga. Detta beror sannolikt på att fl. H pr och 15:3 äro hämtade från Bj 8: 2 och 8:1; straffsatserna ha i MESt behållits oförändrade: 3 örar för köp i annans båt, 3 marker för köp i annans skepp. Två orsaker kunna tänkas för denna olikhet: köp i skepp kunde omfatta större partier än köp i båt, och det kunde därigenom i högre grad skada fogdens rätt till förköp. Skillnaden mellan köp i skepp och köp i båt är i viss man likartad med den mellan stöld och snatteri. — Målsägande var väl den som ansåg sig lida skada genom »förköpet» i batar och väckte åtal. — Intressant är den här i fl. 15 och i Bj 8 klart föreliggande skillnaden i betydelse mellan skepp och båt, större och mindre fartyg, fartyg för segling och för rodd. Sannolikt är denna utpräglade skillnad mellan de båda orden närmast hämtad frän lågtyskan: mit. scbip och bot. Ursprunglig är den dock icke. Got. skip n. (det enda kända ordet för fartyg) kunde betyda både ’skepp’ och ’båt’, likasa isl. och fsv. skip n., och ännu förekommer i sv. dial, skcp om ’ökstock, båt med flat botten’ (Rietz). Kyrkoherden i Asby (Ydre härad) J. B. Bura;us (d. 1778) skriver: ». . . sä at thet så här i orten kallade skiepet så när hade fallit omkull» (Eran Sommabygd till Vätterstrand 4, 1950, s. 154). 90. »Med tre mäns ed», fsv. nicdb tbriggia nitiinia cdbc (hs A). Andra handskrifter ;^hs BCKQ och hs LMNO) ha ntcdb tucggia manna cdbc »med två mäns ed», vilket sannolikt är det ursprungliga. Sedan gen. pl. tucggia i talspråket har blivit tuiggia (E. W essén, Svensk språkhistoria 1 § 7:2), kunde en felläsning och förväxling med tbriggia (triggia) lätt ske, allra helst sedan t- och tb- hade sammanfallit i uttalet. Hs A av MESt har talrika exempel pä detta sammanfall (E. Wessén a.a. § 72). Det var därför lätt gjort för en skrivare att taga miste pä de båda räkneorden 2 och 3 i denna vanliga böjningsform: twiggia och tbriggia (triggia). Det finns möjligen flera exempel pä denna sak i hs A av MESt. Tvä vittnen (icke tre) var ju vad som enligt fl. 1 fordrades för att ett köp skulle anses ha skett i lagliga former. Jfr också § 2: »Blir han icke förvunnen, värje han sig själv tredje», d.v.s. med tvä andra män såsom vittnen. 91. »Den som säljer» i båt var ju icke stadsbo, utan fiskare eller bonde, eller möjligen utlänning, och han kunde icke förutsättas känna till stadens lag. Han slapp undan böter, om han med sin egen ed styrkte, att han icke kände till lagen och salunda hade handlat i god tro. Liknande princip möter i fl. 33: 3 och 34: 4 och i Kg 14. 92. »Såsom förut är sagt», d.v.s. i fl. 15 pr. —Om torghandeln se även § 4. —Om fiskhandel finns i den norska Stadslagen (Magnus lagaböters Bylov) 7:23 följande bestämmelse: »Färska laxar och likaså andra färska fiskar och ostron, dem skall man köpa i båtar eller pä bryggor, om man vill, men icke föra dem till bodar för småhandel. Men den som bygger en bod för detta och likaså den som hyr den, de gälde en öre vardera till konungen och flytte ur boden och ut pä bryggorna icke desto mindre.» 93. »Fänad», d.v.s. kreatur av olika slag, fördes väl i allmänhet icke till staden på båtar eller skepp, utan landvägen genom stadens tullar. Att bestämmelsen om fänad »och andra handelsvaror» (ok annan köpenskap) det oaktat har fått sin plats här, beror utan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=