Köpmål a bal k c n 139 76. »Den gångc till köpet, som först stod där», fsv. then f^tini^c fil köjnf, som fyr a stooilh. D.v.s. den som köpte först far rätt att behålla det som han har köpt. Jfr fl. 14: 1. 77. Det är i fl. 14 pr och 14: 1 fråga om allmän hederlighet i handel, fair play. I hs LM biirjar fl. 14: Bymen ok them swena sknlii höfwisklika köpsLigha oc engin skal androm forköp göra . . . —Det är samma sak som stadens borgare ständigt påmindes om i burspråkens regelbundet återkommande förmaning i art. 2 (här efter Olaus Petris formulering 1527): »Var man drive redelig handel (köpslaghan), och var och en late nöja sig med det som rätt är, vid bot, som därtill hör.» 7 8. »Den som säljer en sak till tva», fsv. Then som twem säl efh. Uttrycket finns kvar i 17.54 ars lag HB 1: 5 »säljer han twem et . . .»; bestämmelsen är ännu gällande rätt. — Samma böter för orätt beskyllning för twesala i Söderköpingsrätten: »den som beskyller en annan för tvesala böte därför 3 marker». 79. »Hava sitt eget», fsv. hafftia sif eghit, d.v.s. själva hava egendom. 80. »Bolagsgods», fsv. uidherlägning, »i synnerhet främmande egendom, som man i sådan egenskap innehar» (Schlyter), gods som någon anförtror en annan för att insättas i en av dem gemensamt ägd rörelse (vanligen handel). Jfr Kg 15:5, 10. 81. »Enligt gammal stadga», fsv. epfer gambliim stadhga (saknas i hs D). Om detta uttryck (som även finns i fl. 33: 1) se Kg 1 pr med not 3. 82. »I halva däcker men ej i hela», fsv. halfuum dikrum ok eig helum. Fsv. dikur tiotal (^vid räkning av hudar el. skinn) är ett lånord, närmast frän lågtyskan (mit. deker), ytterst frän lat. decuria tiotal (av decem tio). Det är ett handelsord, som företrädesvis har använts vid räkning av hudar och skinn, men det förekommer även i fråga om andra föremål (,se Söderwall, Supplement och SAOB D 2500). Ordet finns i sin gamla betydelse ännu i 1734 års lag, HB 4: 1: den som handlar i gross skall sälja »skinnwahror hela däcker eller timmer». Jfr N. Beckman i ANF (1924), s. 2 5 3 ; N. Findqvist, Ett omtvistat ställe i Äldre Västgötalagen (i: Humanistiska Vetenskapssamfundets i Uppsala årsbok 1952, s. 117 f.). 83. »I halva timmer men ej i hela», fsv. halfwum timhrum ok cig helum. Fsv. timher n. antal av 40 stycken (vid räkning av mindre skinn), ett handelsord, sannolikt närmast från lågtyskan (mit. timber, timmer »eine bestimmte Anzahl von Fellen, 40 oder 60»). Jfr S. Owen Jansson i Nordisk Kultur Bd 30 »Mått och vikt», s. 37, Mättordbok (1950). 84. Meningen måste vara, att även talg, smör och fläsk av sådana byamäns svenner endast finge köpas och säljas i halva lispund men ej i hela (jfr § 4). 8 5. »Gråskinn», fsv. graskin n. graverk, ckorrskinn; »beredt vinterskinn av nordliga (numera i synnerhet i Sibirien och norra Amerika levande) former av ekorren, vilkas vinterdräkt vanl. har mer eller mindre grå färg» (SAOB G 1133), mit. grawerk. »Lekattskinn», fsv. läkattaskin n. hermelinskinn. 8 6. Om mark och lispund se Nordisk Kultur Bd 3 0 »Mätt och vikt» och SAOB F 83 3 och M 323. 87. »Det tager konungen och staden såsom sin ensak», fsv. tbet taker konungen ok stadhen enskylt. Där fanns m.a.o. ingen målsägande, och den vanliga trcdclningen av böterna kunde ej ifrågakomnia. Jfr B 22. 8 8. »De löse till sig målsägandens rätt»: se Kg 14 (med not 53). — Det är i fl. 14: 2—5 fråga om partihandel (grosshandel) med skinn och andra viktiga exportvaror. Denna handel förbehålles stadens köpmän (och svenner som ägde minst 40 marker). Ännu i 1734 ars lag finns följande bestämmelse, ehuru här till skydd för minuthandeln
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=