MagnIts Erikssons stadslag 136 följer här en mening (»Men sä snart panten . . . som har den om hand»), som också står vid slutet av fl. 6 och där har sin rätta plats. Sannolikt har den felaktiga inskrivningen vid slutet av fl. 5 skett i en gemensam förlaga och sedan upprepats av de följande avskrivarna. —Jfr 1734 års lag (HB 12: 2): »Inlagsfä, och förtrodt gods, bör man warda som sitt cgit.» Om skatt på »egendom lämnad i förvar» se Kg 20: 8. — Fl. 5=MEL Km 6 (jfr dock not 32). 35. »Tva män»: MEL. »tvä bofasta män». Jfr not 11. 36. »I-örfallodagen», fsv. stämptioJa^bcr, d.v.s. här tidsfristen. 3 7. »Deras kyrkoherde» åsyftar kyrkoherden i staden. skall han fara till kyrkan och lysa inför sockenmännen efter sitt eget och efter det som var pantsatt.» Jfr om lysning av fynd Tj 11. 3 8. Panthavaren har enligt fl. 6 samma ansvar för panten, som enligt fl. ' depositarien för deponerat gods (se not 34). 39. »Så snart panten har stätt för länge», fsv. ma hrat uadh äru förstånden, d.v.s. sä snart »förfallodagen är ute» (fl. 6 pr) och panten är förfallen till inlösen. Panten torde vara forstanden, redan då skulden har förfallit till betalning, icke först da släktingarnas rätt att lösa panten har gått förlorad. Jfr Ä 17: 1. 40. Sista meningen (»Men så snart panten . . . har den om hand») saknas i MEL.. Den saknas också i hs DLMNO, men har i hs D införts vid slutet av följande fl. 7. — F.ö. överensstämmer fl. 6 med MEL Km 7 (jfr dock noterna 31 och 3 7). 41. »Deras förfallodag», d.v.s. den av ägaren och panthavaren bestämda förfallodagen, tidsfristen, för ägarens skuld. 42. »Han», d.v.s. panthavaren. 43. MEL: »på ett ting, på det nästa och på det tredje». 44. »Dock skall den först bjudas hans skyldemän», fsv. tbo biudbins tbc förra skyldmannum bans. »Hans skyldemän», d.v.s. ägarens (pantsättarens) släktingar. Av J 1: 1 framgår, att bjudandet avser ett återlösande av den pantsatta egendomen. 45. »Om de hava rätt därtill», fsv. än tbc baffua t ber rät til, d.v.s. om det är sådan egendom, som bördemän hava rätt att lösa till sig, då den säljes. —Sista meningen (»Och dock skall den först . . . hava rätt därtill») saknas i MEL och är ett tillägg i MlåSt. — ILö. överensstämmer fl. 7 nära med MEL Km 8 (jfr dock not 43). Bj har närstående och delvis utförliga regler, som dock ej synas ha inverkat pä MESt. — Om pant se vidare fl. 10—13. 46. »Hans rättssak», fsv. sak bans, d.v.s. för hans böter. 47. »Med ed av män, allt efter som penningskulden är», fsv. e^ter tby som pänin^a Hiäld ära til medb mannaedbe: jfr de följande bestämmelserna: »och han värje tre marker med tre mäns ed; det som är mindre än tre marker, värje han med sin egen ed; är det sex marker, eller vad det är mera, värje han med sex mäns ed». MEL har i stället ett fast antal: »med ed av tolv män». MESt har från Bj ^ hämtat sin regel, att det antal edgärdsmän, som fordras av svaranden för att han skall kunna avvisa ett käromal pä grund av borgen, rättar sig efter storleken av den summa, för vilken borgen skulle ha ingåtts. 1 Bj 5 gäller dock regeln icke för borgen, utan för lan. — Jfr i fråga om antalet edgärdsmän i värjemalseden fl. 12 och 24. 48. Sista meningen (»och han böte . . . konungen och staden») är ett tillägg i MESt. 49. Den fsv. texten har egentligen passiv konstruktion: »den ene säger, att det borgades (.borgen ingicks) för mera, och den andre för mindre». Tvisten gäller sålunda borgenssummans storlek. MEL har i stället: »då
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=