Mag)iiis Erikssons stadslag 134 Även om fästepenning eller gudspenning hade givits eller lidköp hade druckits, kunde envar av kontrahenterna utan ekonomisk risk häva köpet, om han före solnedgång nästa dag lämnade sin motpart meddelande därom. Om de nämnda formerna icke hade iakttagits, synes ett köp ha kunnat hävas hur lång tid som helst efter överenskommelsen. MESt har nu lagfäst seden att giva fästepenning, pä så sätt att köp icke är giltigt, om icke fästepenning har givits; med fästepenning har lagen jämnställt handslag. Tydligen på grund av detta klart utformade stadgande om fästepenning eller handslag har man underlåtit att upptaga Bj:s stadgande, att parterna hade rätt att ångra sig inom viss tid. MESt kom därigenom att rätt nära överensstämma med VSt, som stadgar ^11: 35): »Vilken man i staden som köper eller säljer han pröve vad han köper; när gudspenningen är given och de skiljas åt med god vilja (d.v.s. i samförstånd), blir köpet stadigt.» — Regeln om fästepenning vid köp av lösegendom är en parallellbestämmelse till stadgandet om fridskilling vid köp av fast egendom. Handslag omtalas icke pä något annat ställe i den svenska medeltidsrätten. 5 a. »Om man köper guld eller silver», fsv. Vvt gul clla siluer köpes. Den fsv. texten har salunda, egendomligt nog, passiv konstruktion. 6. »Att det är falskhet däri», d.v.s. att guldet eller silvret icke är rent. 7. MEL; »med tolv mäns ed». 8. I MEL äro böterna endast 3 marker, alltså betydligt lägre. 40 marker är i MESt de vanliga böterna för bedrägeri och svekligt förfarande vid handel. 9. Sista meningen (»Eörmår han ej . . . för konungen och staden») saknar motsvarighet i MEL. 10. »Såsom förut är sagt»; i fl. 2 pr. I MEL äro böterna endast 6 marker. 10 a. Satsen Orkar han cig botum, gauge til ärffti Jhis står i hs DNO i slutet av § 1; den är utesluten i hs ENE Hs BCK^hs A. 11. AfEL: »Med två bofasta män». 12. »Skall därom dömas som om annan tjuvnad», fsv. gauge sua tber ttu som i tu auuau thiwfuadb, d.v.s. det skall dömas enligt Tjuvabalken. Samma uttryck {gauge tber i m) i Sk 3. — Fl. 2 överensstämmer till innehållet i stort sett med MEL Km 2. 13. »Rökelse», fsv. rökilse.. Ordet förekommer redan i UL Km i detta sammanhang. Rökelse var en importvara, nödvändig för gudstjänsterna (UL Kk 7:4), och det förbrukades därför relativt stora mängder i landet. Den kunde lätt förfalskas genom uppblandning. —Hs NO ha ordningen salt, wax eller rökilse; hs B 127 a flot, talgb, smör; i övrigt uppräknas varorna i samma följd som i hs A. 14. MEL.: dä »skola den som köpte och den som sålde utse tvä bofasta män vardera». 15. MEL: »tre marker». 16. »Såsom förut är sagt»: nämligen i fl. 2 pr. Meningen »Förmår han ej . . . förut är sagt» saknas i MEL och är ett tillägg i Stadslagen. 17. MEL har i stället; »och den som sålde [skall återtaga] den falska varan». Att förfalskad vara (salt, kryddor o.dyl.) skall brännas, stadgas också i fl. 32; 1. 18. »Med husbondens barn eller hans husfolk», fsv. medb boudaus baruum ella biouiim. MEL innehåller också förbud att göra köp till mer än en öres värde med bondens hustru utan hans vetskap. Detta har, anmärkningsvärt nog, uteslutits i Stadslagen. 19. »Såvida de icke äro satta för att sälja», d.v.s. om de icke ha fått husbondens uppdrag: tillägg i MESt. — Här möter en ställningsfullmakt i den medeltida rätten. 20. Fl. 3 pr och 3: 1 överensstämma i stort sett med MEL Km 2. —Om falskhet i hantverkares arbeten se fl. 19; 1—2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=