FÖRKLARINGAR TILL KÖPMÄLABALKEN Fsv. Köfittialabalkcr. Innehåll: Köp av lösöre: kreatur, guld och silver, skurna kläder eller andra varor (, 1). Förfalskning av guld eller silver (2), av andra varor (3). Barns köpgillhet (3: 1). Torgköp (4). Inlag (deposition, 3). Pantsättning (6, 7). Borgen (8). Lån (9). Pantsättning (10—13). Allmänna regler för köp (14 pr, 14: 1). Borgarsvenners köpgillhet (14: 2—5). Handel i skepp och båtar (15—16, 34: 3). Handel pä malmarna (17). Köttmånglares uppköp på landet (18). Prissättning av hantverkares varor (19 pr). Förfalskning av varor eller arbete (19: 1—2). Marknader (20 pr, 22); handel med köpmän frän andra städer (20: 1, 21). Förbud mot landsköp (23). Skada pä en annans varor (24). Handel med vin och öl (25—29). Regler för »gästers» handel (30—34). Om vägfarande man framför krav mot en stadens borgare för gäld Kg 11. Om gästgivare och taverner Kg 13. Om mått och vikt Kg 17, 25. Omskatt pä »inlagsfä» Kg 20: 8. — Om föräldrar driva köpenskap med sitt barns egendom (»sända penningarna till sjöss») Ä 21 pr. — Om fogdens förköpsrätt Sk 1. Om att tunga varor, som komma med skepp, skola föras till stadens torg och gatubodar Sk 19. — Om laga former för köp Tj 1:2. Köpmalabalken är en av de minsta balkarna i Landslagen, liksom i de föregående landskapslagarna. I Stadslagen är den, såsom man kan vänta, den största, den mest omfattande. Handeln var grundläggande för stadens liv, och den medeltida handeln var strängt bunden genom regler och föreskrifter. Endast en ringa del av dessa äro övertagna frän Landslagen (fl. 1—8), gemensamma för land och stad. Några fä regler återfinnas i den äldre Bjärköarätten och äro hämtade därifrån. Men det är pafallande, hur föga denna äldre stadsrätt i sin bevarade form handlar om köpenskap. Det förefaller som om denna ännu i huvudsak hade utvecklat sig i sedvanemässiga former, icke efter lagfästa regler. Den ojämförligt största delen av Km i Stadslagen torde vara ny lagstiftning frän mitten av 1300-talet. Om dess förutsättningar och tillkomst är ingenting närmare känt. Staden var till för handelns skull. Det är därför naturligt, att Stadslagen skulle tillgodose köpmännens intressen. Ingenstädes i MESt kommer detta tydligare till synes än i Km. Gent emot handelsidkande bönder (fl. 1 5—17, 20—23), gent emot »svennerna» i staden (fl. 14), och icke minst gent emot »gästerna», ombuden för handelshus i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=