Magnus Erikssons stadslag XXIII. Omde män som köpslå på landet, såsom adelsmäns svenner, prästers svenner och bönder och andra sådana, och om landsboar, som köpa varor av något slag i staden och sälja dem där sedan. Omkonungens fogde eller konungens ämbetsman finner någon driva köpenskap på landet, såsom frälsemäns svenner,^^*^ prästers svenner,^^’* bönder eller andra män,'"’’’ tage de från honom det som han köpte eller sålde och därtill fyrtio marker, om han blir lagligen förvunnen enligt landslagen.'’^ Och dessa fyrtio marker skola vara konungens ensak, och likaså det som han sålde eller köpte. § 1. Blir någon av dessa nämnda män'’" gripen i staden och blir förvunnen med två vittnen, vare samma lag, och konungen tage hälften och staden hälften och därtill det som blev köpt eller sålt. Ty alla köp skola göras i staden, både mellan landsboar och köpstadsboar, och icke på landet eller annorstädes. § 2. Ingen landsbo får köpa några slags varor i staden, fänad eller vad det är, för att han skall åter sälja bort det där och handla, vid vite av böter, såsom förut är sagt.'”’' Den som i denna sak ej förmår böta, skall gå till arbete, så som sig bör.’’’ 124 ir.l;, 153 XXIV. Om skada, som någon gör en annan i hans köp eller pä hans egendom. Om någon med vilja gör en annan skada på hans egendom, såsom om den ene bor nedanför och den andre ovanför, och dens egendom, som bor nedanför, fördärvas av den som bor ovanför, vad det än är, salt eller kläde, och omdet finns två vittnen därom, att han har gjort honom denna skada eller en så stor skada, då återgälde han honom hela skadan. Nekar han till att han har gjort honom denna skada och finnas ej vittnen därom, eller är han ej tagen på bar gärning, värje han sig allt efter som saken tillvitas honom.’” Brister han åt eden, då är han fälld i saken. Förmår han ej återgälda skadan, gottgöre han med sitt arbete gent emot målsäganden, som har tilltalat honom.’’’* § 1. Nu kan det ske av våda och ej med vilja; då gottgöre han honom var fjärde penning av hans skada, och alltid full ed allt efter som han blir tilltalad.Brister han åt eden, är han fälld i saken. Förmår han ej böta, må han gå till arbete, såsom förut är sagt. 15<i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=