Magnus Erikssons stadslag kommer av, och klandras sedan det kreatur, som han har köpt, då skall den hava avfödan, som har fött upp den, ty ingen må svara för en annans »alfoster»,""* och den som har känt igen sitt kreatur tage det åter."^ 116 V.Om inlagsfä.'^" Lägger någon in penningar eller andra värdesaker till förvar hos en annan, då lägge han in det med vittne av två män och tage det åter ut med samma vittnen. Finnas ej sådana vittnen, och den som har lagt in säger, att där var mera inlagt än han gav ut,'“ då skall denne hava rätt att styrka, att det är utgivet, med så många mäns ed som egendomen säges vara.'^" § 1. Blir det stulet eller bränt eller rövat, följes bådas egendom åt, vare han ej skyldig att gälda det. Följes ej bådas egendom åt, då lämne han allt åter. VI.Om pantsättning. Sätter någon något i pant hos en annan, vare sig det är mindre eller mera av lösöre, då skall han göra det med vittne av två män.®'’ Händer det att panten brinner, innan förfallodagen är ute,*'* och brinner bådas egendom, skall han intet gälda därför. § 1. Nu kan det stjälas eller tagas med våld; då skall han göra det veterligt för fogden och rådmännen. Och sedan skall han låta deras kyrkoherde lysa efter det, både efter sitt eget och det som var pantsatt.®’ Är ej bådaderas egendom stulen, lämne han ägaren hans pant åter.®^ Men så snart panten har stått för länge,®” skall vårdnaden om den ligga hos den, som sedan har den om hand.^” VII.Huru man skall bjuda pantsatt gods till återlösen. Nu är deras förfallodag ute för panten;^* löser han ej åter panten, då skall han bjuda panten till återlösen på en rådstugudag, på ännu en och på en tredje.^® Vill han då återlösa sin pant, må han hava rätt därtill. Vill han det ej, då skall panten värdesättas. Är panten mera värd än skulden, då skall han giva ägaren så mycket till, som panten är bättre eller mera värd. Är panten mindre värd
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=