Magnus Erikssons stadslag 112 om två delar, över södra och norra grenen av Strömmen; med ett gemensamt namn kallades de redan under medeltiden Norrbro. Bron, fylld av krigsfolk, kan man se på den s.k. blodbadstavlan från 1 524 (N. Ahnlund, Stockholms historia, 1953, vid s. 512). Pa den äldsta kartan över Stockholm, utarbetad vid början av 1620-talct, äro broarna över Norrström tydligt angivna. Den medeltida stadsplanen var då ännu helt orörd. Kartan är utgiven i Samfundet Sankt Eriks årsbok 19 5 3, s. 40 f. Den gamla träbyggda Norrbro från Västerlånggatan tvärs över Helgeandsholmen mot sydvästra hörnet av Gustav Adolfs torg fanns kvar ännu på Gustav lll:s tid. 163. »Lilla strömmen», fsv. strömcu lifla, d.v.s. den mindre (södra) grenen av Norrström, mellan Stadsholmen och nuv. Helgeandsholmen. 164. »Halva brokaret . . . som ligger under denna bro», fsv. halfft broakaret . . . sorn ntdi the saniu brounc ligf^cr. Relativsatsen »som ligger under denna bro» hänför sig sålunda till »halva brokaret» i det föregående, och »längst i söder närmast staden» är en inskjuten bestämning. Brokar (brokista) är benämning på en stenfylld, timrad (sänk)- kista, som utgör underlag (mellanstöd) för en bro. Själva bron, som sannolikt var byggd av trästockar, vilade sålunda på de fasta, med stor mötfa byggda brokaren. »Stockholms män» skola sålunda bygga dels brofästet och halva brokaret längst i söder närmast staden, dels själva bron över »lilla strömmen». 165. »Nämligen BCKQ. Dä dessa handskrifter synas återgiva hs A, torde suasiun norradclhi vara en i hs A insatt förklaring till de föregående orden, »nämligen norra delen», sålunda i viss motsats till det förut nämnda »halva brokaret längst i söder närmast staden». 166. »Av denna bro», fsv. a the samu brouiic, nämligen den del av Norrbro, som gick över norra grenen av Strömmen. 167. »Tillsammans med», fsv. medh hs BCKQ. Hs A har moot, d.v.s. till möte med, där de andra taga vid. Meningen torde bli ungefär densamma. 168. Med orden »hela hälften av denna bro», fsv. ok allaii balfua delin a the samn bronne börja bestämmelserna om fördelningen av skyldigheten att underhålla den del av Norrbro, som gick över norra grenen av Norrström. Lagtexten synes da vara klar till sin innebörd: Västerås och Arboga skola till hälften bygga norra delen av bron (närmast Norrmalm), och återstoden skall byggas av de fyra andra städerna och bönderna (i det närmast liggande Sollentuna härad), på så sätt att Uppsala och Enköping tillsammans byggde k ;i, Sigtuna och Strängnäs '/;) och bönderna ''3. Hela byggnadsskyldigheten var salunda delad så, att Stockholm skulle bygga bälften av bron över södra grenen, Västerås och Arboga hälften av bada de broar, som ingingo i Norrbro, L’^ppsala och Enköping tillsammans ' b, Sigtuna och Strängnäs tillsammans b och bönderna E'b av bron över norra (och större) grenen av Strömmen. Tvä ting äro i denna fördelning av särskilt stort intresse: 1. att de båda strandägarna, Stockholms stad och bönderna, hade en jämförelsevis sä liten andel i brobygget, 2. att Västerås och Arboga hade fått en sa betydligt större byggnadsskyldighet än de fyra andra Mälarstäderna, trots det längre avståndet. Sannolikt vittnar detta om den stora betydelse som vägförbindelserna hade för Bergslagsstäderna och bergsbruket. Har sålunda Bergslagets utförsel av malm och dess införsel av matvaror och tyger huvudsakligen skett landvägen? Detta måste väl också innebära, att frakterna mestadels ha skett under vintertiden, då seglatsen över Mälaren var hindrad eller stängd och transporten på slädar var att föredraga även på långa och dåligt banade sträckor. Det var då för bergslagsstäderna av stor vikt. norra delen», fsv. suasnm norradelin. Dessa ord finnas icke i hs en mera ursprunglig lydelse av texten än
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=