By ggni n gabal kcu 111 154. »Efter marktal», fsv. £’/>/<’»• markatali, d.v.s. efter förmögenhet. 15 5. »Alla de som äro byamän i staden», fsv. allc the hyaniän äru i stiulhciiuiii. 15 5a. I stället för de bada sista meningarna (^»dock så, att den . . . den som äger gård») har hs LM en annan, enklare formulering: »dock skall den som fick skada gälda lika väl som den som ingen skada fick, envar efter sin förmåga och efter marktal. Där skall ingen undantagas, vare sig han är gärdsägare eller han är legoman i staden.» 156. Jfr stadgandena om vadeld i VSt II: 24, med vilka reglerna i MESt visa principiell överensstämmelse. Möjligt är, att MESt delvis har fått sina regler från VSt. 15 7. »Brandsyn» skulle sålunda enligt den medeltida stadslagen hällas fyra gånger om året och förrättas av fogden, borgmästare och rådntän och de åtta hövitsmännen. Brandsyn, med bl.a. kontroll av föreskriven brandredskap, förekommer fortfarande och har stadgats i förordningar under långt senare tid, både för stad och landsbygd (brandstadgorna 1874 och 1923). 15 8. Böterna äro påfallande höga för en förseelse, som utan ond avsikt kan ha begåtts av okynne eller helt enkelt i fyllan och villan. De torde kunna förklaras av att bestämmelsen avsågs att vara tillämplig blott om det var fråga om viljaverk och av lagförfattarens önskan att säkerställa beredskapen för brand. 158 a. »Efter som gammal ordning är och fordom har varit» hs ABCD m.fl. »Efter gammal ordning» hs LM, »efter det fordom har varit av gammal sed» hs NO. 15 9. D.v.s. sådana hus, där det är lågt i tak eller eljest trångt, med hänsyn till trävirke eller lätt eldfängda ting, som förvaras där, t.ex. en vedbod. Något andra formuleringar i hs DNO och LM. 160. I burspråken från medeltidens slut finnas bl.a. följande påbud om brand och varsamhet med eld: »Omelden blir lös, det Gud förbjude, skall envar hava sådana redskap, som därtill höra, nämligen ämbar, yxa, båtshake, stege» (1460: 14). »Ingen får hava eld i sådana hus, där det är olovligt, nämligen i loft, källare eller bodar eller i sådana hus, där ved, hö eller näver och bräder finns inne» (1462: 16). »Ingen må drista sig till att brygga i sådana kök, där ej finns bryggskorsten, vid böter av 12 marker, sä ofta han det gör» (1460; 16). »Ingen sjude tjära i staden eller vid stadsmuren, vid böter av 12 marker, utan sjude den pa malmarna» (1460: 17). »Var man skall hava en vattentunna framför sin gärd, vid böter av 3 marker, och envar som slär den omkull skall böta 12 marker utan nåd» (1460: 19). —Om eld och brand finnas mycket olika bestämmelser i Magnus lagaböters norska Bylov 6: 9—12 (NGL 2, s. 246 f.). 161. Fl. 23 (om underhållet av Norrbro), som uteslutande angår Stockholm (och Mälarstäderna), saknas i flera handskrifter: hs DNO och hs B 127 a, vilket väl vittnar om att dessa handskrifter (eller deras förlagor) icke ha varit skrivna för Stockholm eller någon av de städer, som hade del i denna skyldighet. (Hs E är här defekt.) 162. De sju köpstäderna äro, såsom framgår av det följande: Stockholm, Västerås, Arboga, Uppsala, Enköping, Sigtuna och Strängnäs. —»Bygga», fsv. byf^gia, även underhalla, reparera. — »Norrbro»: Den bro, som förenade den medeltida staden på stadsholmen med Norrmalm, har gått i nästan rak linje frän Västerlänggatans förlängning norrut ungefärligen till västra delen av nuvarande Gustav Adolfstorg (sålunda något V om nuv. Norrbro, som blev färdig först ar 1797). Där lägo i Strömmen ett par mindre holmar, genom vilkas förening den nuvarande Helgeandsholmen har uppstått. Laurentius Petri omtalar i sin krönika en liten holme, som han kallar Lilla Stockholm (Scriptores Rerum Suecicorum Vol. 2:2, s. 73). Huru trafikleden här gick fram över Strömmen, framgår icke klart, varken av MESt eller av andra medeltida källor. Det talas emellertid
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=