Magnus Erikssons stadslag 108 101. »Selfylln.-id», fsv. silafylning, d.v.s. arbetsdjur, som kunde i sele i stället för det skadade kreaturet (häst eller oxe). 102. Fl. 19 är i huvudsak lika med MEL B 34. 103. »Tillvitas honom» inför rätta, fsv. giffs honom skuld. Jfr G 7:6 (not 45). 104. »Som veta därom», fsv. som tbcr aff nita, d.v.s. som känna till förhållandena, i detta fall hästens värde. 105. »Dessa», d.v.s. de fyra värderingsmännen. 106. I fl. 20 pr och 20:2 benämnes domstolen »fogden och borgmästarna» (icke som vanligt »fogden, borgmästare och rådmän» eller »fogden och radmännen»). Ffuruvida detta är avsiktligt eller endast en tillfällighet, kan ej avgöras. 107. »Själv sjätte», d.v.s. han själv tillsammans med fem andra män. 108. »Till legan», fsv. til Icghuna, d.v.s. över den avtalade legosumman. Jfr i det föregående: »Och i värdet för hästen skall läggas den lega, som skulle givas för hästen». 109. »Åker han i vak med den» (hästen): detta betraktades uppenbarligen som en olyckshändelse och medförde intet ansvar och inga böter. 110. »Allt efter som han blir tilltalad för hästens värde», fsv. cptcr thy som bonum skuld forc hastens wardbe giffs, d.v.s. allt efter som han av ägaren blir krävd (inför rätta). Om ägaren kräver honom på en högre summa för hästens värde, än låntagaren vill medge, får denne gå ed för sin värdering. Om uttrycket giffwa manne skuld se G 7: 6. 111. »Som för det som däri brister», fsv. som fore thet tber i brister (hs AHIP— BCKQ—M). Uttrycket är oklart, men troligen menas, att svaranden skall gå ed på hästens värde och dessutom med samma ed bestrida det högre värde, som käranden krävde. Ordet som saknas i hs DNO och i hs R, utan tvivel ett försök att förbättra texten. Schlyter följer dessa handskrifter. Hs L: som är for thet tber j brister »nämligen för det som däri brister». 112. Fl. 20 gar icke tillbaka på någon känd äldre lagtext. 113. »Huru man skall taga legohjon i tjänst», fsv. Huru man skal legbohion legbia. 114. »Byaman», fsv. byaman, d.v.s. borgare i staden. 115. »Före legostämmodag», fsv. fore stämnudagh, d.v.s. innan den avtalade tjänstetiden är slut. 116. »Till byamannen», fsv. byamannenom, till husbonden. MEL: bonda (dat.). 117. »Byamannen», fsv. byaman. MEL: bonde. 118. »Hos byamannen», fsv. fore byamannenom. MEL: fore bondanum. 119. »Hans arbete lägges ned», fsv. gerning hans nidher läggias. MEL: byrgb/> bans nif>re liggia. 120. »Mikaelsmässan», den 30 sept. Enligt MEL B 14: 2 voro legostämmodagar på landet vid pingst och vid Mårtensmässan (den 11 nov.). Det var sålunda en avsevärd olikhet mellan land och stad i fråga om tjänstefolks anställningstider. I staden lågo fardagarna på våren och hösten ungefär 1 '/e månad tidigare än på landet. Utan tvivel sammanhängde detta med näringslivets intressen. Fardagarna pä hösten voro bundna vid fasta kalenderdagar, i staden vid Mikaelsmässan den 30 sept. och pä landet vid Mårtensmässan den 11 nov. Förvånande kan det däremot förefalla, att tjänstefolkets fardagar på våren voro knutna till de rörliga kyrkliga festerna påsk och pingst. De måste därigenom variera är frän år inom en latitud av ungefär en månad (för påsken frän 22 mars till 2 5 april, och motsvarande för pingst). Att man trots denna olägenhet har fasthällit vid de rörliga fardagarna visar, hur dominerande de kyrkliga festerna voro på livets alla områden. —Enligt 1734 års lag gällde för legohjon endast en legostämma om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=