Byggii iti gabal kcu 107 brytelson levde sålunda kvar frän lag till lag, etiketten, men dess innehåll kunde väsentligen förändras. 8 5. »Återgälde han dubbelt till ägaren», d.v.s. han skall lämna ägaren ersättning till djurets dubbla värde. 86. »Och vare saklös», d.v.s. han är fri frän andra böter. I MEL tillägges, att den som icke har blivit förvunnen med äsyna vittnen må värja sig »allt efter som saken är»; denna bestämmelse har icke upptagits i MESt. 87. Det är anmärkningsvärt, att konungen och staden fingo del i dessa böter; de tillföllo icke mälsäganden ensamt. — El. 16 =MEL B 33 pr (med smärre ändringar); med fl. 16: 2 jfr MEL B 33: 3. 87 a. »Om någon dödar en annans kreatur, icke med vilja», fsv. Hwilkin man som manz fä dräper, cig medh uilia hs A^EdlP); övriga medeltida handskrifter: medh uadha. en annan formulering av försatsen: Nu dräper mun fä annars medh uadha. 88. »Eian vare saklös för all saköre», fsv. wari saklös fore allom saköra, d.v.s. fri från alla slags böter. 89. »Med tre mäns ed»: enligt MEL B 33: 2 »med sin egen ed». MESt krävde hör strängare bevisning än MEL. 90. »Eller ock lämne han i bot ett lika gott»: enligt MEL B 33:2 skulle han böta V4 av full bot. —Fl. 17 överensstämmer (med här nämnda undantag) med MEL B 33: 1, 2. — För motsatsen viljaverk — vädaverk i fl. 16 och 17 jfr Km 24: 1, Sk 3, 9 och D I. 91. Ordet »ej», som är nödvändigt för sammanhanget, saknas i hs A(EilP)—BGKQ— LM. Det finns emellertid i vissa handskrifter (hs C—DNO—S), liksom i MEL. Troligen ett förbiseende i originalet av MESt, sedermera rättat av vissa avskrivare. 92. »Till ägaren», fsv. bondanum. 93. »Såsom hans ensak», fsv. enskylt, av adj. enskylder (till skuld f. skuld, skyldighet); här i motsats till det vanliga, att böter gingo i treskifte, d.v.s. delades lika mellan mälsäganden, konungen och staden. Likaså fl. 19: 1, D I 12, D II 2: 1, S I 19. Jfr också fl. 22 pr, 22: 1—3, 7, 10, Km 14: 5 m.fl. 94. »Agaren», fsv. bonden. 9 5. MEL nöjer sig med att stadga, att ägaren skall hava ett djur utan lyte efter mätismäns värdering, och tager ej upp frågan om bevisning. 9 5 a. »Ett annat husdjur» än de i föregående stycke (fl. 18 pr) nämnda dragdjuren, salunda t.ex. ko, get, får, svin. 96. »Fastställa det», fsv. thet t rskilia. 97. Sista meningen (»Är det skamligen hanterat . . . till sig») saknar motsvarighet i MEL. 98. »Ogäv», fsv. ogäffuer. Fsv. gäter, isl. gi-vfr god, ypperlig; egentl. ’som kan givas (som gåva)’. 99. »Allt efter som hästen är värd», fsv. epter tby hästen är godher fil. MEL: »med .sex mäns ed». Jfr fl. 19 pr »med ed allt efter som kreaturet visas vara värt», fsv. epter thy fä wördhis til. (Likaså i MEL.) 100. Till grund för fl. 18 ligger MEL B 33:4, 6, förligare. — Om vädaverk och viljaverk se också Km 24: 1 och D 1. »Med ed allt efter som kreaturet visas vara värt»: jfr fl. 20 pr »Han må värja sig för tre markers sak med tvä mäns ed. Är det mera än tre marker och mindre än sex, värje han sig med tre mäns ed. Är det fulla sex marker eller mera, värje han sig själv sjätte.» Hs DNO ha Stadslagen är avsevärt ut- men 100 a.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=