Magnus Erikssons stadslag icke kommer längre. Och dessa gårdar skall stadens folk, som det ej brann bygga upp igen lika goda som de voro, då de I'evos ned; dock så, att den, som det revs för, skall gälda av sitt lika väl som den, vars gård stod kvar. Och den som har mera skall giva ut mera, efter marktal,*'’’^ och alla de som äro byamän i staden skola gälda, lika väl den som ingen gård har i staden som den som äger gård.^'"" Vill någon ej låta riva sin gård, böte han fyrtio marker till konungen och staden, och den må ändå rivas, och det skall intet gäldas därför. § 7. Om någon av dessa sex ej gör det honom tillkommer, eller ej är närvarande, då sådan eldsvåda händer, böte han fyrtio marker till konungen och staden såsom deras ensak. Kommer ej minst en man från varje gård till hjälp, såsom förut är sagt —om någon man från den gården finns i staden —, eller om någon av dem ej gör det som de åtta anvisa honom, då skall bötas av varje sådan gård i staden tolv marker till tvåskifte mellan konungen och staden, och lika mycket böte gäst som husbonde. § 8. Var man, som äger en gård, skall hava dessa redskap, som nu nämnas: en sju alnar lång stege, en brandhake tolv alnar lång, en brandyxa, ett ämbar, en vattentunna stående framför sin gård. Vidare är att märka, att fogden, borgmästare, rådmän och de åtta nämnda männen skola fyra gånger om året gå omkring i staden och se till, att envar, somicke har dessa redskap, som nu äro nämnda, skall böta tre marker till tvåskifte mellan konungen och staden för vart och ett av dem, och sedan så ofta honom dag förelägges och han ej tager den i akt.^^' § 9. Den som med vilja slår omkull tunnan full med vatten utanför någons gård, omnatten eller omdagen, och blir förvunnen därtill med två män, böte tolv marker till treskifte: till målsäganden, konungen och staden.Finnas ej vittnen och tillvitas det dock honom, värje han sig med sex mäns ed, att det ej var hans gärning. § 10. Varje stad skall hava för sin egen del fyra stora brandhakar, efter som gammal ordning är och fordom har varit. § 11. Och envar, husbonde eller gäst, som har eld i ett hus, där det ej är lovligt att hava den, eller som äro så låga eller ej äro så rymliga, med hänsyn till trävirke eller andra ting,^’’’’ böte tre marker till tvåskifte: till konungen och staden. 98 156 ir.s.i 160
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=