kap i te l i i 97 § 52 (Om biskopens rätt). Där stadgas nämligen helt kort “För alla bannlysningsmål 3 marker.”83 Svårast att komma till rätta med för en mild tolkare är de otvetydiga exemplen på en direkt kollision med den världsliga lagen, som återfinns i några flockar med ekonomiskt inslag. Dit hör Latinbalken § 8, som i jämförelse medYngre lagens Kk §§ 4 och 8 lägger tyngre bördor på församlingsborna, när de ska betala för vigning av kyrka resp. altare. Likaså i fråga om avgifter för ljus vid vigsel och kyrktagning (Latb §69, Kk §53). Latinbalken § 43 slutligen redovisar jämfört medYngre Kk § 65 en höjning av böterna för felaktig utlämning av kyrknyckel m.m. från 16 örtugar till 1 mark (=24 örtugar). Även denna utmaning låter sig dock hypotetiskt bemästras av den som söker efter samverkan i stället för konflikt, om han tar fasta på ett tillägg i Latinbalkens överarbetade version avYngre Kk § 65 om sockenkyrkans medelsförvaltning. Latb § 83 har nämligen här fyllt på med en anmärkningsvärd gardering: skulder till sockenkyrkan skall återgäldas ‘i lika gott mynt som lånet mottogs’ (in eque bonis deniriis [B48: denariis] sicut quisque recepit). I stället för en självsvåldig höjning av diverse avgifter framträder därmed som ett tänkbart alternativ att höjningen av diverse avgifter är skenbar. Här avspeglas (endast) Skarakyrkans vilja att kompensera sig för en påtaglig försämring av penningvärdet (och då eventuellt med lekmännens samtycke). En pågående allmän penningvärdesförsämring i Sverige har mycket riktigt uppmärksammats och klarlagts i en skarpsinnig uppsats av Bengt Hemmingsson i Svensk NumismatiskTidskrift 1994.Av speciellt intresse för Den BestickandeTeorin är Hemmingssons konkreta uppgifter om hur kursen mellan myntade penningar och omyntat silver sjönk efterhand i de oroliga tiderna efter kung Birger Magnussons trontillträde. Den kan sålunda anges till 1:4 år 1303, d.v.s. ungefär samtidigt som förhandlingarna omYngre lagens Kyrkobalk slutfördes (enligt Laurentius bok, Fas 1). Därefter har kursen fortsatt att sjunka för att år 1312 nå bottenläget 1:5. Då stabiliserades kursen penningar/silver och låg kvar där ända fram till mitten av 1350-talet.84 83 Om de ospecificerade bannlysningsmålen (banzmal) se HW not 71, s. 231. Bland de 8 fallen i Latinbalken stadgas bannstraff uttryckligen bara i § 78 (rov i kyrkogård, jfr Lyd 66). För en utförlig redovisning, se kap. 5, där även de inomkyrkliga rättsfallen i Latb §§ 25, 36 och 86 analyseras. 84 B Hemmingsson: Myntpolitik och mynträkning under Magnus Ladulås och Birger
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=