kap i te l i i 95 Eller i Laurentius äldre och mildare variant, som inte vann gehör hos landstinget: I sitt fornsvenska förslag lyd 96a hade kyrkan försiktigtvis dels tonat ned kravet på att böter i andra vändan skulle utgå till biskopen (“emendat Episcopo” blir ‘laga böter’), dels inte preciserat hur brottslingen i första vändan hade undgått sitt straff, nämligen genom att muta biskopens ombudsman. Och om någon sanktion mot den fale fiskalen talades ej. Förslaget blev utmanande nog ändå. Detta märkliga stadgande kan ges en sträng, konfliktfylld tolkning,Men låt mig i stället pröva den mildare tolkning, som troliggörs genom Jens Arup Seips klassiska utredning av bötesläget i grannlandet Norge, där s.k. “såttmål” var vanliga. Lagarnas bötesbelopp fungerade då inte som ett måste utan som en utgångspunkt för förhandlingar i det enskilda fallet. I stället för att ruinera en resursfattig bonde kunde kyrkans eller kungens ombudsman i stället gå med på att pruta ned böterna till ett mindre kännbart men dock påräkneligt belopp.81 Den västgötske brottslingens betalning till biskopens ombudsman bör alltså i detta mildare ljus inte ses som en muta utan som ett sätt att und80 Holmbäck ochWessén, som undviker eller tonar ned frågan om kyrklig rättskipning, översätter “sac sum biscupir a ret a” med “brott som biskopen skall ha böter för” och “falz openbarlicæ”med ”offentligen överbevisad” (HWs. 408, jfr den kortfattade översikten s.LXIII f.). Jag kan inte hålla med dem, och behöver efter problemkatalogens demonstration bara ställa en motfråga: om kyrkligt forum saknades, varför då alla dessa Latinbalkens slag i den världsliga luften? − Om kyrkans domsrätt i landskapslagarna se den sorgfälliga utredningen i G Inger: Das kirchlicheVisitationsinstitut... 1961: 173201.Om hur denna rätt utövades i praktiken vet man fortfarande (2009) ingenting enligt Torstein Jørgensen: “I hvilken grad etablerte kirkelige domstoler var i funksjon i Norden eller om dette kun var en bi-funksjon hos biskopen eller et medlem av domkapitlet, er fremdeles et åpent spørsmål, og bevart materiale er her meget spinkelt.” A. Jarnlert (red.): Kyrkohistoria – ett perspektiv på ett forskningsämne (KVHAAKonferenser), 2009: 70. 81 J A Seip: Sættargjerden i Tunsberg og kirkens jurisdiktion, 1942: 53-67 et passim. ‘Om någon som blivit anklagad men inte offentligen fälld i något mål som tillhör biskopen ger en liten gåva (muta) i det fördolda till biskopens fiskal och sedan blivit offentligen fälld för samma sak, böte till biskopen allt efter saken(s natur) och åläggs offentlig kyrkobot.’ “Gör någon ett brott (sac), som tillhör biskopens rätt (sum biscupir a ræt a), och undgår han det i hemlighet (lönleca) med biskopens ombudsman, och blir han sedan offentligen fälld, böte han laga böter och göre (taki) offentlig kyrkobot (openbarlikæ script).”80 lyd 9 6a (min övers.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=