kap i te l i i 91 som utspelar sig i de grundläggande utredningarna i litteraturen, där vänstra handen inte alltid har vetat vad den högra haft för sig. Så här ligger det till med den saken. sch lyte r har 1827 replierat på handskrifterna EochVgL IV. År 1862 har han därtill kunnat lägga B. gumme ru s har inte observerat, att Schlyter kompletterade sin framställning 1862, och gör därför anspråk på att ha upptäckt inte bara C utan också versionen i B. holmb äck &we s s é n är däremot medvetna om Schlyters revision av år 1862. Å andra sidan tycks de inte ha läst Gummerus särskilt noga. Följden blir att de missar förekomsten av C.75 Den sakliga skadan av dessa förbiseenden synes vara ringa. Dock kan man påpeka, att förekomsten av Latinbalken i hela fem versioner, varav två från 1400-talet, måhända kan bidra till en nyansering av den annars välgrundade uppfattningen, att Upplandslagens Kyrkobalk trängde ut övriga kyrkobalkar, då man under senmedeltiden var tvungen att fylla ett gapande tomrum i Magnus Erikssons allmänna landslag. Detta gällde dock knappast förVästergötland.Varför skulle man annars ha vinnlagt sig om att i B48komplettera “Statuta generalia dicta kirkiobalker”med stadganden som hade utfärdats vid provinsialsynoden i Arboga 1396 och vid stiftssynoden i Skara 1411?76 Jo, därtill fanns ett vägande skäl: Latinbalken var Skarastiftets egen juridiska kanon! I den rättshistoriska forskningen var det först och sist Åke Holmbäck och EliasWessén som på allvar uppmärksammade, att Latinbalken,“en latinsk redaktion av kyrkobalken” i själva verket är ett högst problematiskt aktstycke.77 Ändå beskrev Holmbäck ochWessén det bekymmersamma läget alltför snällt i sin utläggning om Latinbalkens grundläggande beskaffenhet, av mig här påbyggd med klamrar och kursiver (HWs. XLII f.): “Till innehållet överensstämmer den [] i huvudsak med kyrkobalken iVgL II, [] ehuru bestämmelsernas ordningsföljd är en helt annan. 75 HW XLII f., jfr s. 417, not 52. För ett annat förbiseende i HWs läsning, se kapitel VIII “Hur kunde det gå så snett?” 76 Jfr om läget vid Biskop Brynolfs kanonisationsprocess 1417 nedan kap. 5. 77 Om den föregående utvecklingen, se kap. 8; om det efterföljande stillaståendet, se not 69 ovan. Latinbalken i hs B59 närmare besedd
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=