kap i te l i i 89 Däremot kan andra allvarliga tvivel resas mot traditionell uppfattning. I sin praktutgåva av hs B59 hävdar sålunda P-AWiktorsson, att manuskriptets skrivare inte heter Laurentius djäkne utanTyrgils Kristinesson.Och enligt den BestickandeTeorin möter forskaren här inteYngre lagens Kyrkobalk i latinsk skrud utan ytterligare en okänd eller underutnyttjad fyndgruva. Latinbalken ansluter sig visserligen till Yngre lagens kyrkobalk men är samtidigt ett mycket självständigt aktstycke. Här föreligger gott om källmaterial som kan användas för att belysa inte bara Yngre Västgötalagens tillkomsthistoria utan också den större medeltidsfrågan om kyrka och lekmän i motsättningingsfylld samverkan vad gällde lagstiftning och lagskipning. Latinbalken utgavs i tryck år 1827 av Collin och Schlyter i SGL I (ss. 317334) under beteckningen VgL IV:. Den finns helt eller delvis bevarad i ytterligare fyra versioner, Collin-Schlyters hs E och hs Osamt i hs B (UUB) och hs C (UUB).70 VgL IV.Här återges versionen i hs B59b med av Collin och Schlyter tillagd indelning och numrering i 111 paragrafer (“kapitel”). Och fler därtill. Sin edition har utgivarna nämligen trasslat till genom att i texten blanda in en långt senare version benämnd hs O. Denna återfinns i codex C36(UUB) och har enligt Collin och Schlyter nedtecknats vid mitten av1400-talet under rubriken “Statuta generalia dicta kirkiobalker” (Kyrkobalk var det, ja.) Denna sena handskrifts tillagda eller avvikande text återgavs dock av utgivarna med kursiv stil eller i fotnoter. Till den kursiva texten i CS edition hör främst en omfångsrik avslutning, §§112-141. Genom dess sakinnehåll kunde Jaakko Gummerus med säkerhet datera huvudparten (§§ 116-27, resp. §§ 128-38) till så sent som 1396 resp. 1411!71 Men till den kursiva texten i SGL I hör dessutom sex nytillkomna paragrafer i hs O (§§38, 56, 60, 72, 74och87), somCollin och Schlyter alltså petade in i Latinbalkens avsevärt äldre version i B59.Vad gäller dessa sex 70 Hs E är CS benämning på ett sista främmande blad i hs B59. Det har troligen ditsatts vid inbindningen på 1600-talet och är präntat av okänd hand i mitten av 1300-talet (Wessén 1950). Fragmentet omfattar endast de drygt första 17 paragraferna i Latinbalken och företer blott obetydliga avvikelser från texten iVgL IV: 21. Det lämnas därför här åsido med anmärkningen, att fragmentet inleds med en intressant kortversion av Yngre lagens Additament 5 -6. 71 Gummerus 1902: 11. De återgår på beslut vid provinsialsynoden i Arboga 1396 respektive stiftssynoden i Skara 1411. Fem versioner
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=