kap i te l i i 87 komme ntar: Avgörande för frågan om den relativa kronologin är de sakliga justeringar i Laurentius bok som går i tydlig hierarkisk riktning. I s s 12:27 är biskopen en tänkbar aktör, som utfärdar betalningsföreläggande för en försumlig präst. Dessutom framställs målsäganden som en självständig bötesmottagare. Icke så hos Laurentius, där biskopen dels har befriats från marktjänst, dels framställs som ensam bötesmottagare, vilken delar med sig till målsäganden (och − fortfarande − har rätt att efter gottfinnande minska bötesbeloppet). Dessa statusmedvetna förändringar talar entydigt för att Laurentius bok representerar ett senare stadium än de odaterade Synodalstatuterna. Att utvecklingen skulle ha gått åt andra hållet är otänkbart.68 Visserligen har Laurentius bok inget att förtälja om de inledande förhandlingarna om kyrkobalken. Denna Fas 0 kan däremot sparsamt dokumenteras i de odaterade Synodalstatuterna, som säkerligen, inte “antagligen” härstammar från Biskop Brynolf I:s tid (1278-1317). I övrigt föreligger mellan de “världsliga” texterna i de odaterade Synodalstatuterna och Laurentius bok en tydlig parallellitet. Alla här studerade bestämmelser i s s 12med motsvarigheter i Laurentius bok återkommer således (i mer eller mindre bearbetad form) senare som Lyd-nummer: de äldre statuterna hos den tidige Laurentius (Fas 1), de yngre statuterna hos den sene Laurentius (Fas 2). En rimlig förklaring till detta anmärkningsvärda förhållande är att Laurentius texter avspeglar de jämkningar som har ansetts gångbara eller nödvändiga, när prästmötets statutkrav mötte eller kunde förväntas möta invändningar från landstingets lekmän i förhandlingarna omYngreVästgötalagens Kyrkobalk. Det är likaså troligt, att statuternas världsliga texter allmänt sett ska ses som utslag av en medveten politisk strategi hos biskop Brynolf (och hans domkapitel). Stiftets årliga prästmöte var utan tvivel ett lämpligt organ att 68 Laurentius text i lyd 91 återkommer nästan oförändrad på latin som § 36 i Skarakyrkans egen lagbok, Latinbalken; mer om denna inom kort. s lut sat s:Översättningen i Laurentius bok (lyd 91) har tillkommit senareän dess motsvarighet i de odaterade Synodalstatuterna (s s 12: 27). Ingenting talar mot denna tes vad gäller de övriga sex till fornsvenska översatta och bearbetade statuter, som avslutar s s 12. Sammanfattning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=