f y ra ky r k l i ga lag te xte r 82 En annan nyhet är införandet av tideköp. Denna obligatoriska avgift ska erläggas av småbönder [+ hantverkare o.d.], vars sädesskörd är mindre än ett åkerlass. Nyheterna i s s 12 återkommer därefter i laure nt i u s bok (kategori A, lyd 1 - 65). Men stadgandena i lyd 1, 5 och 7 är inte bara utförligare utan har också flera (och skärpande) nyheter att meddela. Sista leveransdag för sädestionden har sålunda flyttats framfrån påsk till kyndelsmässodagen (2 feb), varvid försummelse är belagd med samma böter som i BBS 1281 (lyd 5). Dessa böter ska betalas före påsk. Den som då inte har betalat både tionden och böter straffas med nattvardsförbud (“til han hawer ræt giört vm bathe”, lyd 7). Det (troliga) kyrkliga utspelet i Laurentius bok tog på det hela taget skruv. Framför allt återkommer nyheterna hos den tidige Laurentius oförändrade iYngre lagens Kyrkobalk §§37och38(för tideköpet se §44). De återfinns därefter relativt korrekt översatta i Latinbalken (VgL IV:21) § 2 (jfr om tideköpet § 64).61 Saken är därmed klar. Innehållet i de odaterade Synodalstatuternas tiondeparagrafer : - måste vara • yngreän deras motsvarigheter i ÄldreVästgötalagen och Biskop Brynolfs Stadga 1281 men • äldre än motsvarigheterna i Laurentius bok,Yngre lagens Kyrkobalk och Latinbalken.62 Efter detta intermezzo framstår första hälften av de odaterade Synodalstatuterna, s s 12: 1-22 i klarare ljus. Samtliga stadganden har utfärdats tidigare än Laurentius notater i Fas 1 (kategori A, lyd 1-65), d.v.s. i en föregående Fas . Redan i denna Fas 0 har förhandlingar om en moderniseradVästgötalag varit aktuella. Det framgår av en närmare blick på föreskrifterna i de odaterade Synodalstatuterna s s 12 fr.o.m. att “världsligheten” definitivt 61 Latinbalken, Skarakyrkans egen juridiska lagbok presenteras i kapitlets sista avsnitt. Latb §2lägger till en avslutande (administrativ) mening om att tionde skall bokföras. I Latb § 44 (liksom redan i lyd 1) maximeras tideköpet till en örtug för gift man, även om han har flera barn i sin kost. IYngre lagens motsvarande Kk § 36 står inte “barn” utan “hjon”. 62 Samma sak gäller uppenbart s s 12: 22, som är en ren följdparagraf till § 21 med närmare föreskrifter om hur det nyskapade nattvardsförbudet i § 21 ska hanteras. Observera här den märkliga rättigheten för en lekman (“laycus”) att utfärda nattvardsförbud i s s 12:22 vilket senare preciseras till “länsman” i lyd 32 ochYngre Kk § 71. 3. Fas 0
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=