kap i te l i i 79 Jaakko Gummerus rubricerade, tryckte och kommenterade även dessa anonyma och odaterade latinska synodalstatuter i “Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken från den svenska medeltidskyrkan” (1902: 61-65, kommentar 15ff.). Enligt Gummerus har de nedskrivits under förra hälften av 1400-talet; de återupptäcktes av honom i en codex, som i övrigt innehåller statuter från Linköpings stift (c 4, uub). Att s s 12 trots detta hör hemma i Skara fann Gummerus uppenbart genom sakinnehållet och förekomsten av termer som är unika för Västgötalagarna (akerlas, byarbyggning etc.). Däremot gjorde Gummerus en viss reservation för tillkomsttiden.Att statutets 32 paragrafer har utfärdats under Brynolf Algotssons episkopat är dock inte bara antagligt utan säkert, vilket kommer att framgå av fortsättningen. I sin analys av s s 12 gjorde Gummerus en skarp åtskillnad mellan de 32 statuternas första och andra hälft. f ör sta hä l f te n (§§ 1-16) rörde nästan enbart interna kyrkliga frågor: “bestämmelser om bikt, fastor, vigsel, sista smörjelsen samt trenne stadganden, vilka visserligen röra kyrkans yttre förhållanden,men likväl främst angå prästerskapet”. låtelse (“må”) skärps iYngre Kk §67 till ett skall:“han skulu soknamæn sælliæ, æn kirkia thorf bygning uith” (de förtydligande sista fem orden saknas i Laurentius bok och hs L, jfr nedan). Om kyrkans lösa egendommå nämnas, att N Beckman men inte G Smedberg har uppmärksammat den lekmannavänliga ändringen från två låneterminer i s s 11 (påskjul, jul-påsk) till en enda i Laurentius bok ochYngre lagen (påsk-påsk). IYngre lagens Kk (§ 65) ska ytterligare en lekmannavänlig förändring noteras. Landstinget har sålunda strukit en mening i Laurentius bok och i handskriften Ls version av Kk §65, som ålägger sockenmännen solidariskt betalningsansvar, om de hade godkänt de tre kyrkvärdarnas (misslyckade) lånenoter från början. Här har äldre forskning farit vill i avsaknad av grepp om lagstiftningsprocessens kronologi. N Beckman tar sin tillflykt till skilda rättsuppfattningar. Å Holmbäck och E Wessén förmodar i stället att här föreligger ett fall av haplografi (=överhoppning) och återinför meningen i lagtexten med hänvisning till dess förekomst i lyd 31 och hs L (HWs. 219 med not 114, s. 236). Men båda dessa lagtexter representerar två successiva förstadier till kyrkobalken, av vilka hs L enligt DBTs grundade mening redovisar sista versionen avYngre lagens Kk före landstingets definitiva beslut, se därom kapitel VI. III. 1.Två skilda hälfter? “Synodal statute r , antag l i g e n f r ån Brynol f i : s t i d ( 12 7 8 - 1317 )” ( s s 12 )
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=