f y ra ky r k l i ga lag te xte r 76 i Skara under 2-3dagar omkring den6 juli (“oktaven till Petrus och Paulus”).54 Av synodalstatuter från den aktuella tiden och Skara stift har två kommit till eftervärldens kännedom genom Jaakko Gummerus kommenterade utgåva 1902, som här har följts vad gäller numrering av aktstycken och paragrafer.55 Den äldsta statuten från7 juli 1280(s s 11) är ett avslutat helt och Sveriges äldsta bevarade, medan den andra (s s 12) − vilket jag ska visa i nästa avsnitt − är en odateradsammanställning av minst två synodalstatuter, utfärdade vid prästmöten i Skara och förhoppningsvis föreliggande i kronologisk ordning. Särskilt dessa sistnämnda, odaterade statuter har stor betydelse för en kronologisk analys av den förhandlingsprocess som föregick antagandet avYngreVästgötalagen i allmänhet och dess Kyrkobalk i synnerhet. Den äldre av de båda statuterna är både rubricerad och daterad; den har enligt § 1 utfärdats av biskop Brynolf med både samråd och samtycke av hans domkapitel. Denna statut från 1280 ska inte − som stundom skett i litteraturen − förväxlas med Biskop Brynolfs ovan beskrivna stadga från året därpå, 1281 (b b s). I båda fallen har Brynolf Algotsson sopat med sin nya biskopskvast,men reformivern ägnade han som sig bör först åt internkyrklig nyordning.Därvidlag noterar Jaakko Gummerus främst införandet av årlig bikt, en andlig lättnad för församlingsborna men samtidigt ett nytt redskap för kyrkan att stärka sin insyn och kontroll i och över församlingen. 54 Kroon 1948: 62. För den ideologiska sidan av saken, se Sten Gagnér: Zur Entstehung der europäischen und der schwedischen Diözesansynoden, KÅ 1948: 1-32. − Kroon menar, att Skarastiftets prästmöte sammanföll i tid och rum med det världsliga landstingets sammanträde. Så blev fallet först med Magnus Erikssons Landslag invänder Gagnér, som med framgång argumenterar mot Kroons bevisföring. Dock med begränsad framgång vad gällerVästergötland, där Gagnér (s. 29) påstår attVästgötalagen (“das Gesetz vonVästergötland”) föreskrev ett landsting om våren och ett om hösten.Något landstingsmöte återfinns dock inte i Äldre lagen, ej heller i Gagnérs fyra beläggsställen: lyd 57 talar om räfsteting och häradsting,Add 9 stadgar om räfsteting, häradsting och fjärdingsting, medan UtgB § 6 ochlyd 74 för ett allmänt tal om vårting och höstting, som troligen avser häradstinget. När Gagnér hänvisade till “Västgötalagen” befann han sig uppenbart i samma situation som inledningens fiktive jägmästare Jerker.− Summan av denna kardemumma blir, att vi inte vet det minsta om landstingets sammanträdestider under biskop Brynolf I:s tid. 55 J Gummerus: Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken från den svenska medeltidskyrkan, 1902. (III.Aktstycken rörande Skara stift, s s . 8-20, 57-65). 2. s s 11: Biskop Brynolfs synodalstatuter av den 7 juli 1280
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=