kap i te l i i 71 Redan dessförinnan, år 1279, hade kung Magnus utfärdat ett särskilt privilegiebrev för Skara stift (DS 690). Det var en lämplig regional ända att börja nysta i, eftersom stiftet sedan länge, närmare bestämt ända sedan den kraftfulle biskop Bengt I:s dagar, hade åtnjutit kungamaktens bevågenhet. Redan Johan Sverkersson hade 1219 befriat Skarakyrkan från alla kungliga skatter på kyrkans jord; där tillföll också alla böter biskopen (DS 184, 184a). Dessa privilegier bekräftades av flera påvar och (senast 1238) av konung Erik Eriksson “läspe och halte” (DS 215, 215 a). Samtidigt utvidgades de genom att Erik tillerkände biskopen domsrätt i “horsaker,menedsbrott och alla andra saker som brytas mot andelig lag” (DS 215 a, jfr DS 215: adulterii & periurii reatus cause ac quecumque alia ad religionis sacre rupturam seu uiolacionem pertinencia). För biskop Brynolf och hans efterträdare bekräftade så Magnus Ladulås de äldre privilegierna i ett öppet brev för Skara stift av den15 oktober 1279 (DS 690). Under biskopens domsrätt lades här incest, otukt, mened, svartkonst, skamliga brott mot naturen (troligen = tidelag och homosexuella handlingar), alla brott mot den heliga religionen samt brott som kränkte helgonens festdagar och fastedagar ( Jncestus quoque adulteri, periurii, sortilegiorum, flagiciorum que contra naturam fiunt cause, ac quecunque alia ac Religionis sacre rupturam festiuitatumque sanctorum & ieiuniorum violacionem). En andra anledning att börja just i Skara stift låg på personplanet. Biskopen där var nyvald (1278), utbildad i Paris, kreativ och energisk. Brynolf (I) Algotsson tillhörde dessutom en av Sveriges mäktigaste stormannasläkter och fadern Algot var sedan 1270 lagman iVästergötland.46 Som en tredje rimlig anledning att ta krafttag just i Skara stift bör nämnas det laglösa läge som nyss hade rått där, politiskt och kyrkligt. Politiskt sett hadeVästergötland varit centrum för Filipssönernas uppror år 1278till förmån för Magnus Ladulås broder, den avsatte kungValdemar.Och kyrkligt sett hade det gått hett till under uppbörden av korstågstionden 1279. Av en rad bevarade brev från påven Nicolaus III till hans uppbördsman i Norden (juni 1279) framgår nämligen, att vissa klerker i Skara stift hade 46 För en ingående utredning av förhållandet kungamakt-kyrka se G Inger: Das kirchlicheVisitationsinstitut im mittelalterlichen Schweden, 1961, kap. 3 (“Die Gerichtsbarkeit der Kirche im mittelalterlichen Schweden”). Jfr också GÅqvist: Kungen och rätten, 1989, s.75-87 (och s.351, där förf. förbisett Ingers avhandling).− Inger knöt senare ihop doktorsavhandlingens spridda västgötska trådar i uppsatsen “Kanonisk och inhemsk rätt under biskop Brynolf Algotssons tid”, KÅ1999: 9-16, som ger en förträfflig systematisk jämförelse mellan kanonisk rätt ochYngreVästgötalagens kyrkobalk. Framställningen av Brynolfs insatser kan däremot inte rekommenderas; den lider starkt av Ingers förströdda behandling av de fyra kyrkliga lagtexter, som ska presenteras här.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=