laure nt i u s bok och yng re vä stgötalag e n 64 första hälften av Laurentius bok är äldre änYngreVästgötalagen, inte yngre, som man ofta och länge har menat. Därmed öppnas en fyndgruva för fortsatt forskning i västgötsk medeltid. Låt mig illustrera det nya läget med de nyskapade reglerna iYngreVästgötalagen rörande bortgivande av jord och lösöre (exempel J). En excerptteoretiker kan i den frågan inte göra annat än att hänvisa forskaren fram och tillbaka mellan Laurentius bok ochYngre lagen och möjligen skaka bekymrat på huvudet.Ty de spretande notiserna i lyd 52, 108, 110, 141 synes ju än en gång visa, att det i högmedeltidensVästergötland förekom “skilda rättstraditioner”. De mer eller mindre skiftande föreskrifterna har visserligen utan tvivel varit gällande, men vid vilken tidpunkt och hur länge kan inte avgöras. Kanske rör det sig om flockar “som icke ha upptagits av Eskil, ehuru de redan voro lag, delvis om stadganden, som ha kommit till efter hans tid. Förmodligen har det i olika exemplar av lagen, tillhöriga olika lagmän och andra lagkunniga män, upptecknats tillägg av olika slag.”39 Nej, här kan man ingenting hämta, ty här kan man ingenting ge. Å andra sidan kan Den Bestickande Teorin visserligen lägga forskningslivet till rätta, men därmed är bara en blygsam början gjord. När det gäller den sakliga tolkningen och utnyttjandet av nytt förstklassigt källmaterial − de många små och stora förändringar som vidtagits mellan förslagen i Laurentius bok och den slutliga lagtexten i Yngre Västgötalagen − råkar en amatör som jag i svårigheter redan vid ett enkelt fall som föreskrifterna om “bolözla” (ovan s. 44). Här behövs solid sakkunskap både om vanvård av gård i smått och landbornas situation i stort. Hur såg det ut i andra lagar? och i praxis? i andra svenska landskap? i övriga Norden?Vad hände i Magnus Erikssons landslag (MEL)? Samma frågor kan − mutatis mutandis och ceteris paribus − ställas i en lång rad andra fall. Så varsågod! varje doktorand eller annan specialist, som sysslar med outredda medeltida samhällsförhållanden. 39 Citatet citerar ett citat i Gerhard Hafströms handbok “De svenska rättskällornas historia” (9:e uppl 1976, s. 38), där Hafström citerar och hallstämplar Holmbäck &Wesséns bedömning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=