laure nt i u s bok och yng re vä stgötalag e n 60 Bättre sent än aldrig. Det anser dock inte Holmbäck ochWessén, som påpekar (HW not 59, s. 230), att de “båda sista meningarna borde ha haft sin plats först i fl. 43” [och ännu hellre i § 36, väl]. Med sin apolitiska syn på saken har HW nöjt sig med lite korrekt vatten på sin juridiska kvarn attYngreVästgötalagen är illa redigerad.Varje tanke på att bristerna skulle kunna bero på en känslig politisk förhandlingssituation är dem fjärran. Den Bestickande Teorin ser tvärtom hanteringen av tideköpsfrågan som ett exempel på en förhandling i (minst) två steg i en tvistig fråga, där man först fokuserade på huvudsaken, de årliga spannmålsskatternas innehåll, leverans m.m. och sköt gränsdragningen gentemot tideköpet (där storleken var huvudfrågan) till längre fram.37 Exempel nr 2på utdragna förhandlingar efter ett kyrkligt utspel ger frågan om hur böterna skulle fördelas, när en präst hade begått brott. Läget är tydligare än i det föregående exemplet såtillvida, att det sakliga innehållet i flockarna här inte bara är relativt lika utan identiskt. Också här är det troligen den juridiskt skolade kyrkan, som levererar ett tekniskt sett oklanderligt förslag (kurs här). IYngre lagens Kyrkobalk har man trasslat till det hela genom att dela upp flocken i två, §§62 och64.Mellan dessa två paragrafer har man skju36 Så i hs G och L. Åkerlasset har råkat på annan drift i hs K och M, se CS not 45, s. 96. 37 En kompletterande förklaring till varför åkerlasset fick vänta på sitt beslut är att åkerlasset från början var aktuellt som gräns även för utgörande av kronoskatt, se därom kapitel IV. HWs apolitiska hållning ägnas samlad uppmärksamhet i kapitel VIII “Hur kunde det gå så snett?”. ‘Om man skall giva tideköp: ogift man give fyra svenska penningar. Är han gift, give han en örtug, icke mera, om ock flera hjon är i hans kost. Får någon ett åkerlass av alla slags säd, utgöre han tionde. Får han icke fullt åkerlass, utgöre han tideköp.’36 Kk § 4 3 P. Redaktionen kunde ha blivit bättre. “alt thæt prestir brytir boande a kyrkiobole tha böte biscupi bathe konongs ræt oc hæræz vtæn byæ bygning, bor han a annærre iord böte biscupi konongs ræt oc harathe sin ræt.” ‘För allt det en präst som bor på kyrkobol bryter (mot någon) böte (han) till biskopen både konungens rätt och häradets, utom i fråga om arbeten i by. Bor han på annan jord, böte han till biskopen konungens rätt och till häradet dess rätt.’ lyd 30
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=