RB 69

kap i te l i 57 För Laurentius har segern för principen om kyrkans aktiva inblandning varit viktigare än bötesbeloppet, vare sig nu kyrkan ville hålla den frågan öppen, eller om man hade tänkt sig samma summa som Laurentius redan hade angivit i lyd 15.33 Kyrkans framgång i denna fråga krävde en följdändring i Giftermålsbalken, där Äldre lagen som sagt tillät den äkte mannen (bonden) att åtala sin hustru för hor (Äldre GiftB § 5:1). I vanlig konservativ anda bibehöll landstinget denna flock oförändrad iYngre GiftB § 6. Men iYngre lagen har man omedelbart dessförinnan lagt till en splitt ny § 5, där en hustru som fälls för horsbrott utsätts för en klart mer förödmjukande behandling än om hon fälls enligt § 6, där hennes make åtalar. Detta ger i förstone ett förbryllande intryck − det borde ju snarare ha varit tvärtom.Men förhållandet förklaras av det ovan sagda: det är kyrkan som via biskopens åklagare här och nu har beretts plats för att både gripa in och leverera ett skamligare straff: ‘då skall man leda henne till tröskeln, draga av henne manteln och skära av henne bakstycket av kjorteln och skjuta ut henne genom dörren’ (HWs övers).34 Som framgår av ovanstående exempel skulle en excerptteoretiker ha fastnat redan på frågan var den sene Laurentius hade funnit sin “obekanta källa” till de höga böterna i lyd 121 för dubbelt hor. I en förlorad privat rättsbok? och i så fall från vilken tid? Resultatet hade inte kunnat bli bättre än ett referat av de skilda föreskrifterna med vidfogad brasklapp att i Västergötland förelåg flera rättstraditioner. Den Bestickande Teorin ger här en överlägsen tolkning, som tillåter diakrona jämförelser (=över tid). Men även därefter återstår frågan om de obekanta källorna, som nu inte längre är västgötska lagtexter utan obekanta inspirationskällor. Dessa be32 HW översätter “inne takin mæth henne” med ‘tagen på bar gärning’. Jfr Latinbalkens översättning i nästa fotnot. 33 Paragrafen återfinns även i Latinbalken §40, där kyrkan dock på egen hand har lagt till ett tredje kriterium för uppenbart hor, nämligen att otukten resulterade i barnafödsel: “Item qui puplice commiserit adulterium tenendo adulteram in lecto secum. vel si habuerit infantem vel captus fuerit cum ea, in vna domo. emendat pro simplici adulterio .XII. oras. pro duplici. tres marcas. vel purget se cum nempdariis quarte partis prouincie (fjärdingsnämnden).” 34 HW har i not 15 s. 289 missat biskopens åklagare och talar allmänt om åtal av någon annan än hustruns man. Jfr även Lizzie Carlsson: De medeltida skamstraffen, RIG1934: 124. i sin säng eller blir tagen inomhus med henne (inne takin mæth henne) för detta må biskopens åklagare (soknare) åtala. Han värje sig med fjärdingsnämnd eller böte så som sagt är’ (nämligen i Kk § 52).32

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=