kap i te l i 53 aldrig). Lidblom ägnade sig nästan enbart åt språklig analys men kunde inledningsvis inte undgå att förvånas över motsättningen mellan den prydliga handskriften och dess risiga innehåll, som visade att renskrivaren Lydekinus hade haft stora svårigheter att läsa innantill i sin förlaga. Naturligt nog, anser däremot DBT, eftersom svårläsbarhet − i synnerhet för andra − är en given följd av hastigt nedskrivna anteckningar för internt och samtida bruk. Den tanken var dock fjärran för Lidblom, som alltså inte kan misstänkas för tendens. Jag citerar från sid. 6 Gärna det! Men knappast nödvändigt att med Lidblom och andra, som varit snärjda i excerptteorins garn, förmoda att Lydekinus var en utländsk man, troligen tysk, som tydde Laurentius kråkfötter.28 Att Laurentius bok skall betraktas som en kvarleva från förspelet till landstingets antagande avYngreVästgötalagen torde nu vara tillräckligt klarlagt, likaså att den innehåller minnesanteckningar från förberedande sammanträden. Men har dessa sammanträden varit internt kyrkliga eller har de försiggått i en lagkommission à la Uppland och Södermanland? För den senare tolkningen talar faktum, att Laurentius har varit intresserad av det mesta.Alla bevarade balkar iYngreVästgötalagen finns representerade i hans bok med undantag för två: Kvarnbalken och (mera intressant) Urbotamål. Just dessa två (korta) balkar är − som Stig Lundberg påpekat − de enda som saknar spår av den konforma lagtekniska redigering, 28 Däremot accepterar DBT Per-AxelWiktorssons färska handskriftsanalys, som visar att Lydekinus år 1330 var präst i Lödöse. Men det var då, det. Att han [Lydekinus] har varit en för sin tid bildad man, torde man ej kunna tvivla på, då man tar i betraktande den drivna och lediga pikturen, som visar en övad skrivare.Men då framställer sig en annan fråga. Huru skall man förklara, att en bildad man kunnat låta komma sig till last sådana oerhörda misstag, som att skriva t.ex. biscupsosmet för biscupsdömet, spiftä för skiftä, cratha för ratha, within (2 ggr) för witni, gökre för görthe och många, många fler av liknande art. Dylika ovanligt svåra felskrivningar torde ej kunna tänkas gjorda av en fornsvensk man, även om förlägget varit särdeles svårläst, annat än under den förutsättningen, att den skrivande ej haft vidare övning i att läsa fornsvensk skrivstil utan ofta missförstått den eller blott helt mekaniskt ritat av sitt förlägg utan att begripa innehållet. 7. I vilken kontext arbetade Laurentius?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=