laure nt i u s bok och yng re vä stgötalag e n 48 prästen), som sedan återkommer i Yngre lagens sena Add 11:16. Där har dock den aktuella meningen (“Finnes ej son...”) strukits.Helt korrekt: föreskriften fanns ju redan införd iYngre lagens GiftB§ 2. I föregående exempel har Laurentius återvänt till ämnet en enda gång. I det följande dokumenterar han inte mindre än fyra stadier i förhandlingarna om En sådan reglering hade tidigare inte varit aktuell, eftersom det i Äldre Västgötalagen existerade ett formligt förbud mot att skänka bort jord. Detta hade − i negativ form − fastslagits i Kvarnbalkens avslutande paragraf (8), som förbjöd någon att ta emot jord som gåva:“Iorth ma eigh at mutu (gåva) takæ”.23 Detta förbud gick uppenbarligen inte i hop med moderna, feodala tänkesätt. Det ströks följaktligen i Yngre lagens Kvarnbalk. Här infördes i stället ett stadgande, som fastslog ett undantag från de nya reglerna, nämligen en inskränkning i kungens rätt att förläna jordegendom. Denna (föregivet?) hävdvunna inskränkning hade tidigare varit obehövlig, eftersom den då hade innefattats i det generella förbudet mot jordgåva. Nu måste denna högintressanta restriktion föras upp till ytan: Upphävandet av förbudet mot jordgåva var en genomgripande reform, som medförde en rad juridiskt-politiska problem, där det gällde att avväga mellan skiftande och stridiga intressen. Hur mycket jord? av vilken sort? skulle vem? på arvingarnas bekostnad? få ge bort till vem? För att bara ta den sistnämnda frågan hade kyrkan här motstridiga intressen. Å ena sidan tog den gärna mot jordgåvor till prästbord, kyrkor och kloster, å andra sidan såg den med ovilja på de omtänksamma fäder, som 23 Den till synes egendomliga placeringen förklaras av Kvarnbalkens nära sammanhang med Jordabalken. 24 Detta kastar nytt ljus över den omdebatterade frågan om den kanoniska rättens inflytande på kronans avyttringsförbud, jfr därom Strandberg 1967: 29 ff. med − numera tveksam − polemik mot J Rosén (som hävdar att avyttringsförbudet för Upsala öd är en äldre, “världslig” företeelse). − Om den nyinförda explicita rätten för konung att sköta bort jord seYngre Jb § 12 (och jfr den s.k.Vidhemsprästens marginalanteckning fol. 26 i B59). J. Nya regler för jordgåva (lyd 52, 108, 110, 141) ‘Vad och Ökull,Vartofta,Gudhem, Long,Hullsjö, Ås och Skalunda,de äro alla Uppsala öd. De få aldrig förlänas. Dem ägde alltid den konung, som rådde över landen.’24 yng re lag e n s kvarnbal k § 8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=