kap i te l i 41 B. Rektorn i Skövde, sedermera professorn i Göteborg Natan(ael) Beckman ska äras som den förste forskare som (1912) hävdade att Laurentius bok kunde ha tillkommit föreYngreVästgötalagen (anf 30: 4 -10). Närmare bestämt gällde detta lyd 90, 91, 95, 97, 102, 104 och 133, sju stadganden i Laurentius bok, kategori B, som hade översatts till fornsvenska från sina latinska motsvarigheter i odaterade Synodalstatuter, som troligen hade utfärdats i Skara stift på biskop Brynolfs tid. Syftet med översättningen var enligt Beckman att lägga fram dessa kyrkliga paragrafer till det världsliga landstingets behjärtande, vilket också skedde men utan resultat. Ja, detta var en evident riktig tolkning, som jag utförligt återkommer till i nästa kapitel. Men dessvärre satt Beckman för övrigt fast i den traditionella excerptteorins bur och menade, att Laurentius i andra sammanhang hade excerperat ur Yngre Västgötalagen, närmare bestämt ur den försvunna variant, som här kallats Mellersta lagen. Jag ska inte gå in på alla svårigheter som bevisföringen förde med sig och måste föra med sig utan bara lyfta fram Beckmans avgörande belägg (anf 28, s. 160), eftersom det råkar vara ett viktigt belägg också för Den Bestickande Teorin. Frågan gäller Yngre lagens Kk § 72 och dess stadganden Om huvudtionde (en kyrklig förmögenhetsskatt av engångskaraktär). I det ärendet levererar Laurentius följande budskap (kurs här): För en oförvillad blick och för Den Bestickande Teorin är saken klar som kristall: denna text duger inte som lagtext. Däremot fungerar den klanderfritt som kvarleva från en förhandlingssituation, vare sig notatet handlar om ett preliminärt beslut eller om ett kyrkligt förslag. Icke så Beckman.Hans excerptdogmatik tvingade honom att tolka om textens “skall” från ett futuralt “skall” (“det här föreslås till införande i Yngre lagen”) till ett modalt “skulle” (“det här borde ha stått i min, Laurentius, excerpt”). En långsökt tanke, som tvingade Beckman till ett snårigt resonemang grundat på djärva men obestyrkta antaganden [kommenterade av mig inom klammer]: “af ” förnäme(sbalken).Men “af ” betyder här inte “ur” utan “om, angående” (förnäme), se CS Glossarium s. 352 under betydelse 5), jfr 4). lyd 2 2 ‘Om huvudtionde skall stå som fordom alltid var stadgat i Skara och detta läggas till.’ “I allmänhet följer excerpisten sitt förlägg flock för flock, och förlägget synes ha haft det andra skiktets [= en mellersta lags] flockar i allt väsentligt [?] i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=