laure nt i u s bok och yng re vä stgötalag e n 32 Likväl framgår utgivarnas (under)medvetenhet om ovansagda problematiska förhållanden av deras gärningar. Bland annat återgav Collin och Schlyter stora delar av Laurentius bok in extenso under beteckningenVgL III (eller hs C),varibland hela 26flockar ur lyd 1 - 65.Detta hade ju inte behövts, om det hade förelegat nära överensstämmelse mellan texterna i Laurentius bok och i handskrifterna B 58 och B 6. Men det gjorde det alltså inte, och även bland övriga flockar i lyd 1 - 65 möter sakliga skillnader gentemotYngre lagen (i 25 fall av 39). Den tunga auktoriteten Carl Johan Schlyter stod fast vid sin kortfattade mening om“Lydekini excerpter och antekningar” ännu år 1879 (Juridiska afhandlingar, I, s.134).Mera ägnat att förvåna är att samma lättvindiga analys upprepades ännu 1946 av Åke Holmbäck och EliasWessén i deras populärutgåva av Yngre Västgötalagen (oförändrad upplaga 1979, citeras HW). Hur problemet Laurentius bok här lämnas åt sitt öde studeras enklast i utgivarnas kommentarer, där de (s. 404) lovar att anmärka alla avvikelser och intressanta skillnader i första hälften av Lydekinus text, kategori A ( lyd 1 - 65), som inte bestods med någon översättning i HolmbäckWesséns utgåva. Detta löfte har utgivarna ofta glömt bort, men även i de fall avvikelser faktiskt noteras eller rentav citeras, föranleder detta ingen kommentar från kommentatorernas sida. Ovanstående och andra gåtfulla förhållningssätt till Laurentius bok i den traditionella rättshistoriska forskningen kommer att redovisas och analyseras närmare i det historiografiska kapitlet 8:“Hur kunde det gå så snett?” Mellan första och andra upplagan av Holmbäcks ochWesséns populärutgåva hade det emellertid börjat mullra uti den västgötska rättens krater. Den ortodoxa teorin hade sålunda ifrågasatts genom skilda forskningsinsatser i avhandlingar av Carl Strandberg (1967) och Gösta Åqvist (1968, jfr 1989). Deras kritiska granskningar av kejsarens nya kläder led emellertid av en betydelsefull gemensam svaghet: kritikerna kunde inte − lika litet som deras föregångare Natanel Beckman (1910) − helt frigöra sig från det traditionella grundantagandet att Lydekini excerpter var just excerpter. Låt mig belysa denna generella svaghet hos excerptteoretikerna med ett konkret men representativt exempel frånYngreVästgötalagens kyrkobalk (Kk). Det handlar om det nyinförda förbudet att avlägga eder på heliga dagar, och de var inte så få. Den ortodoxa teorins kritiker
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=