kap i te l v i i i 273 lys lider av det naturliga felet att han skriver historia baklänges, d.v.s. med en anakronistisk förskevning (bias), som kan ta sig mildare eller svårare uttryck (temporal provinsialism resp. kronologisk imperialism). Holmbäck-Wesséns baklängesperspektiv manifesterar sig i det aktuella fallet genom de ovan kursiverade orden “mitt inne i ett sammanhang”.Ty visserligen betecknar edsöreslagstiftningen iYngre lagens Add7 ett obrutet sammanhang, en helhet. Men detta är en sanning i efterhand, eller rättare sagt från och med den tidpunkt då Add 7 hade antagits av landstinget och resultatet var klart. Dessförinnan rörde det sig om ett blivande och icke nödvändigtvis givet sammanhang. Att så var förhållandet i fråga om det omfångsrika Additament 7 framgår vid en närmare granskning. Frågan gällde en adoption av den kungliga edsöreslagstiftningen, sådan den hade företagits (alternativt: skulle komma att företagas) i Östergötland.ÖgLs Edsörebalk hade till den ändan vidarebefordrats till västgötsk kännedom och efterrättelse, så som framgår av den s.k.Vidhemsprästens, numeraT Kristinessons omfångsrika avskrift i hs B59 b (fol. 53 -57). Men att adoptionen inte var en helt okontroversiell historia iVästergötland framgår av diverse avvikelser från förebilden iYngre lagens slutliga lagtext (Add7). Inte så underligt; man jämföre med det nutida arbetet på att harmonisera medlemsländernas lagar inom EU. Därmed åter till den tanklöse eller ouppmärksamme skrivarens texter. I hans första lägg (A, §§ 1 -24) specificeras först de skilda edsöresbrotten (1-19) och därefter -straffen(20 -24). Logiskt och bra, men man noterar, att just de sista flockarna, som skulle komma att upprepas i lägg B, §§ 2324, till skillnad från de övriga inte har någon motsvarighet vare sig i ÖgL eller i den s.k.Vidhemsprästens version.Aha, här har vi slutet på första förhandlingsomgången i ett politiskt känsligt ämne! Detta antagande styrks av att den handskriftliga skarven mellan § 24 och § 25 också visar sig vara en innehållslig skarv. Medan lägg A preciserar brotten och straffen, behandlar lägg B återstoden, d.v.s. huvudsakligen processen. Här dög ÖgLs rättegångsordning inte helt som föredöme i det västgötska systemet; bl.a. måste “konungsräfst” ersättas med “sluten häradsnämnd”. Dessutom passade västgötarna på att lägga till ett par avslutande flockar i Add 7 (§§ 30 -31), som inte heller de återfinns vare sig i B 59 eller i ÖgL. Här möter vi följaktligen resultatet av en andra (och sista) förhandlingsomgång, där skrivarens förlägg föga underligt har startat sin nedteckning av resultatet med stor och färgad initial. Inte heller så underligt att de västgötska nyheterna från omgång ett för säkerhets skull upprepades i omgång två.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=