hur kunde det gå s å snet t ? 270 En välkommen och välmotiverad varningssignal. Men tyvärr, Holmbäck &Wessén saknade tid och/eller lust att söka efter flera begravda hundar i Latinbalken (för dessa se ovan kap. 2).295 År 1950 hade EliasWessén fått anledning att återkomma till ämnet i egenskap av redaktör för den påkostade facsimilutgåvan av ÄldreVästgötalagen i hs B59. I hans företal var några kommentarer till Latinbalken (tema B) givetvis inte aktuella, men däremot togWessén tillfället i akt att redovisa lite nytänkande vad gäller Laurentius/ Lydekinus bidrag till B59. Särskilt värd att nämna ärWesséns förändrade syn på det gåtfulla sambandet mellan Skarastiftets odaterade Synodalstatuter (s s 12), den sene Lydekinus och Latinbalken.Var det rimligt att Lydekinus här hade excerperat ur ”obekanta källor”, somCShade menat eller ur en eller flera försvunna, privata rättsböcker, somA Schück hade förmodat? Nej, nu varWessén mogen att i Beckmans efterföljd lansera ett tredje alternativ. Åtminstone en del av de sena Lydnumren utan motsvarighet iYngre lagen vore sannolikt “hämtade ur lagförslag, som kyrkliga eller världsliga myndigheter låtit utarbeta.” (s. XVIII, kurs här). En intressant tanke, men vilken del som avsågs och vilka världsliga myndigheter, som kunde tänkas ha agerat, sades inte. I övrigt hade Wessén som sig bör lagt ned huvudparten av sitt arbete på en mycket noggrann, främst paleografisk redovisning av hs B59, som på flera punkter levererade en mera precis beskrivning av innehållet än den som hade givits fyra år tidigare i HWs populärutgåva. Men den äldre framställningen utgjorde fortfarande stommen iWesséns allmänna analys och återkom ofta ordagrant. Ännu mera ordagrant upprepades 1946 års version 1979, då HWs Svenska Landskapslagar del 5 utkom i sin andra, oförändrade upplaga. Då var Åke Holmbäck död och EliasWessén fyllde 90 år, vilket väl är en till295 Att HWs insikt var sent påkommen indiceras av två omständigheter. Dels kvarstår den oproblematiska synen på Latinbalken i förklaringarna till Kk (s. 223f.).Dels kunde HWs bekymmer för ordningsföljden ha skingrats vid en (förnyad) konsultation av Gummerus utgåva av Synodalstatuterna, till vilken annars hänvisas i HWs fotnot 52, s. 417. “IVidhemsprästens uppteckning finns bevarad även en latinsk redaktion av kyrkobalken (VgL IV 21). Till innehållet överensstämmer den i huvudsak med kyrkobalken i VgL II, ehuru bestämmelsernas ordningsföljd är en helt annan. Många stadganden saknas i den svenska kyrkobalken men ha motsvarighet i Lydekini excerpter” (s. XLII). 6. Ett postscriptum av EliasWessén
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=