te oret i sk i nl e dn i ng 27 Jag återkommer vid behov till ovan berörda frågor längre fram, när både läsaren och jag har blivit klokare och då särskilt i kapitel 8. “Hur kunde det gå så snett?” är en historiografisk och metodisk studie av ett förbryllande fenomen: ett par allvarliga brister i den traditionella forskningens elementära källkritik, som godtogs i sekler och inte påtalades på allvar förrän år 1967, då rättshistorikern Carl Strandberg lade fram sin docentavhandling i Uppsala. Kapitel 5diskuterar och sammanfattar bokens resultat; här sätts en slutpunkt med biskop Brynolfs död i början av år 1317, dåYngreVästgötalagen troligen har förelegat i sin urversion liksom kyrkans egen lagbok, Latinbalken. Sakligt sett betecknar detta årtal emellertid ingen definitiv slutpunkt för arbetet på en nyVästgötalag. Lagförhandlingarna hade dessvärre råkat i långdrag efter en lovande och väl organiserad inledning.Men från år 1304 och femton år framåt drogs Västergötland in i en period av inrikespolitisk och utrikespolitisk turbulens (milt talat), som startade med hertigarna Eriks ochValdemars uppror och inte kom till ro förrän med rikets enande 1319. Att turbulensen skulle sätta sina spår i ett tämligen illa redigerat, preliminärt slutresultat är inte förvånande. Inget hindrar antagandet av år 1317som en lämplig slutpunkt för en allt mer emeriterad modernhistorikers inhopp på den medeltida arenan. Icke desto mindre har jag fallit för frestelsen att fylla på med en lös frihandsteckning av fortsättningen fram till omkring 1350, då det annorlundaVästergötland fortfarande gjorde sig påmint i Magnus Erikssons allmänna landslag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=