hur kunde det gå s å snet t ? 264 3. p r i vata r ä t t s böcke r (inklusive likaså försvunna marginalanteckningar) Den traditionella rättshistorien − dock inte C J Schlyter − fäste(r) stor vikt vid skillnaden i värde mellan (privata) rättsböcker och (officiella) lagböcker. Detta med viss rätt, om man som statsidealist i tyskfilosofisk anda och/eller som utvecklingsoptimist i allmänliberal anda −båda vanliga företeelser fr.o.m.mitten av1800-talet − bedömer den juridiska utvecklingen som en förändring från det sämre till det bättre, från barbari till civilisation. Så sett betecknar en genomarbetad lagbok som Upplandslagen, förberedd, stadfäst och utfärdad av förmyndarregeringen år 1296, ett avgjort framsteg jämförd med en regional rä t t s bok som t.ex.Västgötalagarna, vilka båda saknar officiell hallstämpel (och i bästa fall har varit lagmannens privata version). Jodå, men denna klassifikation på formella grunder är debattabel i sig och blir direkt olämplig för tiden1280-1350. Ett dynamiskt skede i svensk historia, då centralmakten − till slut med framgång − strävade att rycka åt sig den makt över lagstiftningen (och lagskipningen), som dittills hade varit förbehållen de regionala landstingen.290 Jag ansluter mig därför till Elsa Sjöholms kritik av “det anakronistiska kravet på kunglig bekräftelse” (även om ett sådant krav på sistone hade blivit aktuellt för centralmaktens vänner iVästergötland).Avgörande är i stället frågan huruvida “en lagstiftningssituation” har förelegat, d.v.s. om lagman och landsting har antagit den aktuella texten som gällande lag (Sjöholm: Sveriges medeltidslagar 1988: 29 f., jfr Scandia 1978: 254). Men Sjöholms och min kritik drabbar inte Adolf Schücks företal i det avseendet.Ty Schück förnekar ingalunda lagstiftningssituationen vad gäller de många försvunna privata rättsböckerna, med vars hjälp han söker lösa de problem, som framför allt Laurentius bok hade ställt till med.Tvärtom har alla bevarade och försvunna västgötska lagtexter (inklusive marginalanteckningar) varit giltiga (men jämför nedan)!Till dessa giltiga texter hör också de många anteckningar i andra hälften av Laurentius bok (lyd 67-151), som Collin och Schlyter hade lämnat åt sitt öde (“obekanta käl290 Att denna regionala maktfördelning i lagstiftningen var gällande omkring år 1230 vidimerar Snorre Sturlason efter sin visit hos lagman Eskil, om man får tro Henrik Janson: Om landskapsnamnen Markerna och Dal, Hembygden 2000: 57 f. Och det får man.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=