hur kunde det gå s å snet t ? 260 handskrift, som följaktligen har innehållit Ur-Yngre-Lagen (tillkommen ungefär samtidigt som avskriften av Äldre lagen i B59).286 Även här återkommer Collins och Schlyters egenartade strategi att tona ned de stora skillnaderna mellan handskrifterna C (=Laurentius/Lydekinus) och B (=Yngre lagens huvudhandskrift i B58) och undvika närmare analys. Genom att ignorera skillnaderna undgick utgivarna så långt möjligt alla besvärande frågor om hur dessa skillnader hade uppstått. Dock lämnade CS i sitt “Schema Cognationis Codicum manusc.” utrymme för behövligt förklaringsarbete genom att postulera förekomsten av försvunna handskrifter. Dessa skulle mycket riktigt bli ett populärt inslag i de framtida excerptteoretikernas arsenal. “Schlyters metod”var en framtidsdiger metodisk innovation,men handskriftsträd har sina faror. För det första lurar alltid på forskaren fallgropen att förväxla handskriftens tillkomsttid med innehållets ålder. Det kan man dock knappast klandra CS för. Snarare gällde motsatsen, d.v.s. innehållet tänjdes gärna bakåt i tiden (Äldre lagens innehåll från 1220-talet, handskriften från − i bästa fall −1280-talet). Och metodregeln ju äldre desto bättre gäller som bekant fortfarande, då den avsomnade historiska skolan har ersatts avVästgötaskolan. För det andra och viktigare är det förhållandevis lättast att använda Schlyters metod på en (värdefull) källa som inte borde ha förändrats. Sådant går för sig och är lovvärt, om man t ex vill rekonstruera det ursprungliga utseendet av Horatius alltid lika läsvärda Satir II:7, som har traderats och förvanskats genom sekler i ett otal avskrifter.Men redan här är det marigt att analysera beroendeförhållandena och avskrivarnas tillkortakommanden − slarv, okunnighet och tidstypiska ingrepp (som dessutom har ett eget, likaså svårstuderat egenvärde). Ännu trassligare blir det emellertid om källans upphovsman är talesman för ett kollektiv, som inte gör anspråk på någon copyright utan tvärtom är (mer eller mindre) öppen för framtida förändringar av texten. Med andra ord en lagtext. Här är det nämligen fullständigt legitimt, att skrivaren stundom struntar i sitt förlägg och i stället lyder lagstiftarens order att nedteckna en förändrad eller helt ny text. Betraktar manCShandskriftsträd mot denna bakgrund, framstår nedre hälften som ett exempel på seriös handskriftsanalys av ett material som har copyright, eftersom lagstiftningsprocessen här är avslutad. Men i övre 286 Det extra försvunna mellanled somCS har lagt in på grund av den säregna avskriften av Kyrkobalken i handskriften L kan här lämnas åsido. Problemet hs L fordrar detta inskott av CS men inte av DBT, se därom särstudien i kapitel VI “Handskriften L”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=