kap i te l v i i i 259 en hänvisning till motsvarande stadgande iYngreVästgötalagen (B58 + B 6), eftersom det vore onödigt att trycka ställen som var “så överensstämmande” två gånger (CS LXII f.). Så här ser mönstret ut: Här kan man tro − såväl E G Geijer som C Strandberg har gjort det, ofta nog även Holmbäck ochWessén − att Laurentius bok i detta som i alla liknande fall har samma text somYngre lagen, åtminstone sakligt sett. Men detta är långt ifrån alltid händelsen!284 Det sanna förhållandet är att “Vide” inte garanterar saklig identitet mellan texterna i Laurentius bok ochYngre lagen.Men detta framgår först om man studerar CS fotnoter till Yngre lagen. Där återges nämligen varje skillnad mellan texterna samvetsgrant (jfr CS LXIII). I det anförda exemplet serYngre lagens text ut så här: I två fotnoter upplyser CS om att orden “klerker” och “bannlysningsmål” saknas i Lydekini text. En nog så väsentlig skillnad, det borde även Collin och Schlyter ha insett och ansett. Ändå har de avfärdat den som en överensstämmelse, så långt de högt ställda editionskraven tillät.285 Samma paradoxala både/och möter slutligen i CS avslutandeTabula II b, där utgivarna lanserade vad som har kallats “Schlyters metod”, d.v.s. ett handskriftsträd (stemma) över alla bevarade handskrifters kronologi och inbördes förhållande, (jfr G Holm i företalet till facsimilutgåvan av CS 1976). Först här − i en bilaga − dokumenterade Collin och Schlyter om inte i klartext så dock i klarskiss, hur de besvarade den i texten oställda och obesvarade frågan om hur hs B (=B58) och hs C (=Laurentius bok,VgL III) förhåller sig till varandra. Båda återgår enligt ritningen på var sin försvunna handskrift; båda dessa i sin tur återgår på en gemensam försvunnen 284 Se Geijers recension avCS utgåva i Samlade skrifter I,8, s. 52(“varest ordagrann överensstämmelse förefunnits... hava utgivarna endast hänvisat till motsvarande ställen” [i Yngre lagen]), C Strandberg: Zur frage desVeräusserungsverbotes... s. 22 med not 21 “wo die Kapitel, die mit VgL II nicht wörtlich übereinstimmen, abgedruckt sind.”). Holmbäck &Wessén intar en vacklande hållning; vad t.ex. gäller Kyrkobalken har de låtit sig förledas av CS“Vide” i 10 fall av 13. 285 Jfr garderingen (för motsatsen!) i CS LXVI: “Den som finner en mängd obetydliga olikheter anmärkta, må fastmer glädja sig åt den vissheten, att ingen ting av betydenhet blivit av oss självklokt förtegat.” Jojo. “. Vide II. KirkB. .” (=lyd 27. SeYngre lagens Kyrkobalk, § 59) “Biskopen skall döma i fråga om klerker, hjonelag, bannlysningsmål och testamente.” Kk § 5 9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=