Latb § Här befriades arvinge som uppburit sitt arv i annat stift från tiondeplikt. Latb §Här fick den som skulle betala vigningstionde längre tid på sig för betalningen, som skulle vara erlagd inom två år (duobus annis). Latb §Vid arvav flera gårdar skulle huvudtionde erläggas för samtliga men de 30penningarna bara från den gård där den avlidne haft sin bostad (“residenciam personalem”). Latb § & Här görs ett anmärkningsvärt undantag för den extra ordinarie bottionde som skulle betalas, när en intet ärvande resp. en landbo hade fallit i huvudsynd. Bottionde skulle sålunda inte erläggas om den offentliga boten hade föranletts av ett fall av barnkvävning (oppressio infantium), d.v.s. ihjälliggning av spätt barn som låg i föräldrarnas säng. Detta icke ovanliga fall av plötslig spädbarnsdöd har föredömligt utretts från början till slut av Arthur Thomson (Barnkvävningen, 1960). Den kyrkliga dispensen för barnkvävning hade sekelgamla anor, närmare bestämt från år 1220, då Honorius III tog upp frågan i ett av sina brev till biskop Bengt II (DS 196). Biskopen hade (med rätta menade påven) klagat över att iVästergötland mannen var ansvarig för hustruns gärningar också i detta fall, trots att den skuldlöse fadern inte hade legat i samma säng eller ens befunnit sig i huset (nec in eadem lecto, nec in domo...). K v.Amira hävdade (1882) att påven här tog ställning till en speciellt västgötsk företeelse, en uppfattning som biskop Bengt II, L M Bååth och jag delar men somThomson inte ville acceptera (not 25, s. 8 f ).280 Latb § återgav troget de nyinförda bestämmelserna iYngre lagen omnyinflyttade svenskar och utlänningar. Efter 3 års vistelse hade dessa utbölingar iVästergötland (liksom i 1847 års fattigvårdsförordning f. ö.) förvärvat hemortsrätt och blev därmed skyldiga att betala huvudtionde.Till denna grundregel hade fogats bestämmelsen att den sammanlagda vistelsetiden iVästergötland var avgörande. Det hjälpte alltså inte att man flyttade fram och tillbaka under säg tvåårsperioder gång efter annan; varje vistelseperiod skulle läggas ihop (upp till tre år). Latinbalken −men inteYngre lagen − karakteriserade en sådan speciell migrationsrörelse som företagen i ond avsikt att slippa betala huvudom t i onde och huvudt i onde 248 280 Jfr L M Bååth: Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige, 1905: 80.Thomson läste något slarvigt vad beträffar faderns roll i citerade äldre påvliga dokument och gick dessutom ned sig i det dåvarande västgötska lagträsket (s. 8 f.). Men han har givetvis rätt i att föreskriften/undantaget saknas i den världsliga lagens Kyrkobalk. Dråparebalken tiger, och i Giftermålsbalkarna stadgas Romresa endast för moder som mördat sitt barn, Äldre Gb § 8,Yngre § 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=