om t i onde och huvudt i onde 244 hum, korn oc hö oc inui∂ oc al wil∂i hors). Frågan om huvudtionde var fortsatt tvistig.271 Föreskrifterna i Yngre lagens kyrkobalk §72 kan beskrivas som en radikal omgestaltning av reglerna för betalning av huvudtionde. De viktigaste förändringarna jämfört med BBS 1281 kan sammanfattas i tre punkter. 1. Bröllopstionden avskaffades med ett obetydligt undantag för de fattiga församlingsbor, som inte ärvde något efter far och mor. 2. Arvtiondenförenklades genom att taxeringen av fast egendom inskränktes till att gälla frågan om boet var värt mer eller mindre än 6 marker. Därefter erlade arvingarna i stället för huvudtionde en schablonavgift, 30 penningar (= knappt 2 örtugar, som fördelades lika mellan biskop och sockenpräst). Det fattigare boet erlade schablonbeloppet gemensamt, medan i det rikare boet varje arvinge betalade 30penningar.Av lös egendom (‘penningar’) betalades huvudtionde som förut, d.v.s. 10 %.Arvtionde utgick alltså i två skilda delar.272 3. En allmän åtstramning och effektivisering av den praktiska hanteringen skedde genom bötesbeläggning av olika former av undansnillning och en kortare betalningsfrist för den betalningsskyldige: 30 dagar i stället för 3 år efter dödsfall eller bröllop.273 Trots bristen på källmaterial är det efter DBT:s kronologiska landvinningar möjligt att sprida nytt ljus över två stadier på en lång förhandlingsväg fram till detta slutresultat. Som ovan framgått redovisar ett tidigt notat i Laurentius bok (lyd 22, Fas 1, före 1305) ett preliminärt förslag/beslut om återgång till Skarastadgans dagar vad gällde huvudtionden.Till denna försvunna stadga skulle dock fogas ett tillägg, som Laurentius återgav i nästa notat (lyd 23). Här 271 CS s. 72 not 32, jfr om hs Hs. XXIII ff. I tillägget befriades även bakarv från H10plikt.Om översättningen av “inui∂” jfr I Otman: ÄldreVästgötalagen öfversatt och förklarad, 1883: 147. 272 Kk § 72: 5. Lagtexten kommenteras inte av HWoch är något diffust formulerad; för en tydligare översättning, se Latb § 108. I litteraturen existerar skilda uppfattningar huruvida huvudtionden av fast egendom avskaffades eller inte i Yngre lagen. Enligt min mening förutsatte 6-markersvärderingen en uppskattning av hela arvets värde (inklusive den fasta egendomen), jfr även stadgandet om arv av flera gårdar i Latb § 109 och om bortgiven gård i § 111; se nedan. 273 Av handskriften L framgår att fristen ursprungligen hade kortats ned ända till 13dagar, se föregående kapitel. III. Systemf ör ändr i ng i yng re vä stgötalag e n
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=