kap i te l v i i 243 Omvigningstionde (a 1) uttalade sig inte BBS; Äldre lagens föreskrifter ansågs tydligen tillräckliga. Däremot bekräftade Brynolf den extra ordinarie omvigningstionden (b 1) i Äldre lagen (inklusive landbornas frivillighet). Enda anledningen till denna speciella bekräftelse spårar jag i BBS nytillkomna precisering av vilken sorts huvudtionde som skulle vara avdragsgill, såvida H10hade erlagts inom tio vintrar innan kyrkan krävde ny vigning. Att vigningstionde hörde dit framgick otvetydigt redan av Äldre lagens § 3 men varför inte även andra typer av huvudtionde? Trolig oenighet i den tolkningsfrågan förebyggdes nu av BBS, som stadgade att även erlagd arvtionde inom det föregående decenniet skulle vara avdragsgill.270 Vad beträffar övriga huvudtionden yttrar sigBBSinte ombottionde (b2) − den ansågs fortfarade vara kyrkans ensak att reglera. Däremot möter i BBS för första gången preciserade föreskrifter för utgörande av de två återstående och viktigaste huvudtiondena, arvtionde och bröllopstionde. Arvtionde (a 2) skulle klart nog utgå både av fast och av lös egendom. Av fast egendom (helt bo) skulle huvudtionde betalas efter tre år (eller tidigare om arvskifte skett).Av lösegendom skulle huvudtionde utgöras så snart arvet utföll. Från dessa krav undantogs ogift kvinna, som inte betalade huvudtionde förrän hon gifte sig.Då inträdde för det äkta paret tvånget att betala. Bröllopstionde (a 3). Denna typ av huvudtionde betalades likaså efter tre år (efter tredje skörden) men endast av den lösegendom (af them pænningum) paret då innehade. Ärvde makarna fader eller moder vid en senare tidpunkt, utgick arvtionde i vanlig ordning. Att Biskop Brynolfs stadga väckte snara krav på justering framgår av att en sådan har företagits i en något avvikande variant av stadgan. Den har bevarats i handskriften B10(KB), som av Collin-Schlyter daterades till senare hälften av 1300-talet och betecknades med bokstaven H. Här återfinns ett intressant tillägg om huvudtionde, som gav den bonde som var missnöjd med taxeringen möjlighet att värja sig med tolvmannaed och två vittnen. Dessutom infördes ett grundavdrag, som från beräkningen av skattskyldig egendom undantog bondens och hans hustrus vardagskläder samt deras innehav av säd, hö, husgeråd och otämjda hästar (methalklæt270 Att Äldre lagens luddiga stadgande trots detta upprepades oförändrat iYngre lagen (Kk § 2) ser jag som ett av flera utslag av allmän västgötsk lagkonservatism, som lät gamla stadganden stå kvar trots att de var föråldrade (jfr hanteringen av 1809 års Regeringsform). Den långt senare kyrkliga versionen i Latinbalken (§105) förnyar däremot BBS stadgande, d.v.s. att förutom vigningstionde även tidigare (inom tio år) erlagdarvtionde var avdragsgill vid vigning av kyrka.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=