om t i onde och huvudt i onde 242 Äldre lagens Kk § 4 ger särskilda föreskrifter för betalning av omvigningstionden för en speciell samhällsklass, arrendatorerna, som befriades från obligatoriet. Här noteras bottionde som en faktiskt förekommande extra ordinarie huvudtionde, men dess utgörande reglerades ej närmare; det ansågs tydligen falla under kyrkans domvärjo. Liksom arvtionden och bröllopstionden har bottionden möjligen reglerats i den försvunna Skarastadgan. Äldre lagens kyrkobalk behandlar huvudtionde vid vigning och omvigning av kyrka samt nämner förekomsten av bottionde. Lagen saknar alla upplysningar om arvtionde, bröllopstionde och gåvotionde, varav de två första möjligen var i full svang i enlighet med den försvunna Skarastadgan, medan gåvotionde inte skulle aktualiseras förrän med tillkomsten av YngreVästgötalagen. Den nytillträdde biskop Brynolf ville med sin stadga 1281 (BBS) göra slut på ‘den oenighet, som finnes mellan lekmän och klerker i vårt biskopsdöme om kyrkans frälse.’ Generellt stadgades här att huvudtionde inte skulle erläggas av en man förrän han hade fyllt 15och av en kvinna först när hon gifte sig. För övrigt skulle följande regler gälla. 268 Stadgandet var föråldrat, såtillvida som Innocentius III redan år 1207 hade tonat ner den kyrkliga brottspåföljden från (om)vigning (consecratio) till rening (reconciliatio), vilket i fortsättningen förblev den kanoniska rättens ståndpunkt. I västgötsk lagstiftning kom detta till uttryck först i Yngre lagens kyrkobalk, där vigning efter dråp i kyrka ersattes med rening (Kk § 5). Samtidigt medgav kyrkan att betalningsdelen huvudtionde (uttryckligen) ströks i flocken. 269 Att “huvudtionde” avser omvigningstionde framgår av sammanhanget och av det förtydligande tillägget “i det år, då kyrkan viges” iYngre lagens Kk §6. Det anser Holmbäck &Wessén, s.227not 18(som avslutningsvis förbiser att omvigning nu även kunde förekomma vid väsentlig utvidgning av kyrkan, Kk § 10).Tolkningen kan dock ifrågasättas, såtillvida som Latinbalken § 106 har satt in tillägget (“eo anno quo Ecclesia consecratur”) på samma olämpliga ställe i lagtexten. ‘---Är det inom tio vintrar, då skall man giva biskopen 3 marker för vigningen och ett dygns gengärd. Är det över tio vintrar sedan de gåvo huvudtionde, och vilja de låta viga kyrkan, då skola de giva huvudtionde.’268 ‘Landbor skola icke giva huvudtionde [då kyrkan viges] mer än en gång, utom om de vilja eller om de falla i huvudsynder.’269 II. B i skop Brynol f s ( och magnu s ladul å s ) stadga 12 81 Sammanfattning så långt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=