nyt t l j u s öve r yng re vä stgötalag e n 24 Icke desto mindre har jag funnit det angeläget att i kapitel 3 och 4 söka jämna väg och påvisa nya möjligheter för framtida forskning i viktiga frågor. Till skillnad från många dogmatiker i och utanförVästergötland men i likhet med den österrikisk-engelske vetenskapsfilosofen Karl R Popper ser jag till och med fram mot kritik i stort och i smått (åtminstone i princip). Emellertid förutsätter dynamisk historieskrivning inte bara en solid kännedom om statisk lägeshistoria utan också en värdering av vad som ska anses viktig(as)t att studera i myllret av förflutna situationer och skeenden. Därvidlag utgår boken från en konventionell syn på det svenska samhällets förändring i stort under folkungatiden, som i grunden inte skiljer sig från den som företräddes av professorerna Åke Holmbäck och EliasWessén: “Den tid som träder oss till mötes i landskapslagarna, är en av de viktigaste brytningstider, vårt folk har gått igenom. Kyrka och konungamakt voro verksamma för att omgestalta det samhällsliv, som funnits av ålder. Båda ha sökt verka mildrande på gamla seder och rättsbud... Kyrkans missionärer hade lyckats undantränga den gamla hedniska religionen; nu sökte den avsöndra sina präster till en särskild samhällsklass och bygga upp en maktställning grundad på jordagods och skattefrihet för kyrkans egendom och tjänare (det sistnämnda det s.k. andliga frälset). De kraftfulla folkungarna, som nu regerade Sverige − särskilt Birger jarl (†1266) och Magnus Ladulås (1275-1290) − och som genom edsöreslagstiftningen ville skapa ett mera fredligt tillstånd, sökte sammansluta riket till en enhet och höja konungens makt... I stället sökte konungamakten skapa ett starkt rytteri genom att lämna skattefrihet åt dem, som ville tjäna till häst (det s.k. världsliga frälset). Därigenom uppkom ännu en samhällsklass, som i det inträngande riddarväsendet fann sitt kanske främsta uttryck... Ett studium av landskapslagarna, belysta av de urkunder, som i övrigt bevarats från1200-talet, ger närmare kännedom om huru kyrka och konungamakt grepo in i samhällslivet. Därvid gåvo de på mången punkt uttryck åt tankar, som hade utländskt ursprung. Kyrkan sökte naturligtvis giva hemul åt sina egna lagbud, den kanoniska rätten, vilken i mångt gick tillbaka på den rättsordning, som en gång gällt i romerska riket. Konungamakten synes ha hämtat idén till åtskilliga av de förändringar, den sökte genomföra, från vårt södra grannland... I detta samhälle ägde landskapen (“landen”) betydande självständighet... Mest utpräglat visade sig självständigheten i fråga om rättsordningen. Bevarandet av de rättsbud som funnits av ålder eller som folket självt hade godkänt, stod för det medeltida svenska landskapet som en av dess viktigaste omsorger... i stort äro landskapens rättsregler uttryck för en självständig, icke från annat håll påverkad rättsutveckling å områden, där det svenska folket under århundraden varit bosatt. Jämte de tidigaste danska, norska och isländs-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=