kap i te l v i i 239 Konrad Maurers syn på saken, d.v.s. att ursprunget ska sökas i vigningstionden, den huvudtionde som erlades av församlingen vid biskopens högtidliga vigning av sockenkyrkan (jfr nedan). Därmed erhöll kyrkan i den tidiga missionstiden ett grundkapital på ett solidariskt-frivilligt sätt, som senare förvandlades till en förpliktelse även för nya generationer. Huvudtionden var och förblev en grundläggande inträdesbiljett till den kyrkliga gemenskapen.264 Huvudtionden som obligatorium bibehöll sig i flera delar av Norge, varav Bohuslän (Viken) har ett visst intresse för den västgötska utvecklingen. Så ock försvinnandet av huvudtionden i övriga Sverige. Detta likaså näraliggande exempel bör ha underblåst det lekmannamässiga missnöje över en tyngande börda, som kommer till synes i den följande undersökningen av lagstiftningen iVästergötland under ett medeltida sekel (från omkring 1220 till 1320). Framställningen av denna komplicerade materia ska hållas möjligast kort och kompendieartad. För att förstå den är det dock nödvändigt att hålla isär de sex skilda typer av obligatoriska huvudtionden iVästergötland, som specificeras i följande översikt. a. Ordinarie H10 1. Vigningstionde. Erläggs vid vigning av kyrka. 2. Arvtionde. Erläggs efter erhållande av arv. 3. Bröllopstionde. Erläggs efter ingånget äktenskap. 4. Gåvotionde. En sen företeelse, erläggs av hemgift och av gåva till frillobarn, möjligen också av andra gåvor.) b. Extra ordinarie H10 1. Omvigningstionde. Betalas vid ny vigning av kyrka p.g.a. vanhelgande eller väsentlig utvidgning av kyrkan. 2. Bottionde. Betalas vid begående av huvudsynd, som kräver offentlig botgöring. De kronologiska hållpunkterna är följande. i. 1220-talet (troligen) • Påven Honorius III:s brev 3 nov 1220 till biskop Bengt II med bemyndigande för biskopen och hans efterträdare att uppbära huvudtionde (DS 189). • ÄldreVästgötalagens kyrkobalk §§ 3-4. 264 För litteraturen se förteckningarna i artikeln Tiend, KLNM18, 1974: sp. 280 -299. K Maurers uppfattning återges här efter referatet i Gösta Ebersteins givande utredning “Om skatt på arf och gåfva enligt svensk rätt”, 1915: 3 -17. (
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=