om t i onde och huvudt i onde 238 något större, nämligen indragningen av hela fattigtionden till Uppsala domkapitel. Samma totala krav från kyrkans sida kom längre fram att prägla utvecklingen i övriga svenska stift från 1364 och medeltiden ut.262 I Skara stift försvann bondens behållna fattigtionde efter påvebrev1405 och1406, då den omdirigerades till domkapitlets kaniker. I samband därmed proklamerade biskop Brynolf II i sina Synodalstatuter av år 1411 (s s 14: 29) en i någon mån kompenserande skattelättnad för allmogen. Den gällde betecknande nog endast småbönderna, vilka nu liksom hundra år tidigare framstår som den politiskt-ekonomiskt känsliga jordbrukarkategorin. 6-skäpporsbönderna befriades sålunda från utgörande av extraavgifterna prostgåva och falköpingsskäppa, medan ingenting sades om de största och större jordbrukarna. Som Herman Schück utrett kom dock även8- och7-skäpporsböndernas extraskatter att försvinna vid en senare tidpunkt, ovisst när. De återkommer därefter bara som reminiscenser i räkenskaper från 1500-talets mitt. Där redovisas två eller en extra skäppa (‘prostaskutit’), som dåmera togs undan ur sädestionden och inte längre erlades utöver denna. I detta sammanhang redovisar Schück en viktig iakttagelse om lagstiftningens effektivitet: Falköpingsskäppan tycks inte ha uppburits över hela landskapet (inklusive häraderna i Dalsland) utan bara i dess (huvudsakligen) sydöstra halva.263 Det låter därför tänka sig, påpekar Schück, attYngreVästgötalagens föreskrifter om Falköpingsskäppa i Kk § 39“icke är en beskrivning av läget utan ett program; att man från kyrkans sida avsett att hela stiftet skulle utgöra ’skäppan’ till Falköping, något som icke stått att genomföra.” Just så. Huvudtionde erlades till kyrkan med10% av förmögenheten, fast och lös egendom. Den betalades av varje kvalificerad församlingsbo minst en gång i livet. Skedde detta vid flera tillfällen kunde dock tidigare erlagd huvudtionde vara avdragsgill. Om tillkomsten av denna egenartade och i den kanoniska rätten okända sociala konstruktion vet man inget. Inget hindrar dock antagandet av 262 KV Lundqvist 1897: 132 -140. Jfr ovan kap. 3:113. 263 Schück2005:158. Här saknas en instruktivt illustrerande karta som återfinns i Schücks originalartikel, VFT1983 -84: (136 -193), s. 139. b. Om Huvudtionde (Decima capitalis, H10) Inledning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=