om t i onde och huvudt i onde 236 lekmän och kyrka i fråga om fattigtionden. Indicierna kan hämtas från de nyskapade Kk §§ 40 (Om kvicktionde och offer på långfredag) och 41 (Om matskottsfredag) men framför allt från debatten om prostgåva och falköpingsskäppa. I sin mästerliga uppsats om det äldsta, regulära domkapitlet i Skara har Herman Schück uppmärksammat och utrett även tillkomsten av §39 i Yngre lagens kyrkobalk. I denna mycket krångliga flock regleras betalningen av två extraskatter till kyrkan i Skara stift, som har haft äldre anor och tingsbeslut bakom sig. Dels “prostgåvan”, som ursprungligen hade finansierat tillsättandet av en domprost i augustinsk anda, d.v.s. som en biskopens andreman och potentielle efterträdare, dels “falköpingsskäppan” (faluskäppan), som på samma vis gick tillbaka på en avtalad extra avgift till Falköpings vallfartskyrka, dedicerad åt den norske helgonkungen Olav. I båda fallen rörde det sig omextra avgifter utöver tionden,men båda är iYngre lagen relaterade till den ordinarie tiondens storlek. Den jordbrukare som uppnådde 8 skäppor i sädestionde (beräknat efter kornets värde) betalade mer till domprosten och Falköping än den jordbrukare som bara uppnådde 7 skäppor. Den jordbrukare som inte uppnådde 7 skäppor (här för enkelhetens skull kallad6-skäpporsbonde) betalade ännu mindre.259 Vad gällde de största (8) och de större (7) bönderna är saken klar redan i lyd 3. Den störste bonden betalar en skäppa korn (bjugg) vardera till domprosten och till Falköpings kyrka. Den större bonden betalar en skäppa till domprosten men till Falköping bara 4 penningar, alternativt en skäppa havre från sitt innehållna fattigtionde (af them lötenom sum bonden hauir inni mz sic af fatöcræ manæ loth). Man observerar att det kyrkliga tullandet på bondens behållna fattigtionde inte har mött något synbart motstånd från de “större” jordbrukarna; stadgandet återkommer oförändrat iYngre lagens Kk § 39. Däremot skulle det kärva till sig ordentligt vad gällde småbrukarna, de som utgjorde mindre än 7 skäppor i tionde. Även för dem föreslås i lyd 4 samma alternativlösning som för de “större” 7-skäpporsbönderna vad gällde falköpingsskäppan. För 6-skäpporsbonden skulle valfriheten mellan penningar och havreskäppa emellertid gälla även för deras (jämförelsevis mindre) prostgåva: 259 Notera därtill att den jordbrukare, vars sädesskörd var mindre än ett åkerlass, endast betalade tideköp. Men inte tionde och därmed inte heller prostgåva och faluskäppa, varför man iVästergötland i detta sammanhang laborerade med inte mindre än 4 kategorier av större och mindre jordbrukare.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=