kap i te l v i i 235 Den BestickandeTeorins förklaring till denna påfallande lakun är att frågan om fördelningen av tionden var tvistig när det gällde proportionen mellan stiftets hospital och socknens fattiga (=bondens innehållna fattigtionde). Frågan fick sin lösning iYngre lagens Kk §36,“som företräder en kompromiss genom att stadga, att hälften av fattigtionden skulle tillfalla hospitalet, medan bonden kunde taga den andra hälften hem till sig såsom de fattigas lott.”257 En kompletterande förklaring kan möjligen vara, att Skarakyrkan inte var nöjd med den världsliga lagens unika fördelning av tionden, då sockenprästen inledningsvis tog vad kyrkan var vigd till. För denna hypotes talar dels att alla uppgifter om fördelning saknas även i Latinbalken (§§ 12), dels att påven Innocentius VII:s svarsbrev till Skara från 1405 om indragning till kyrkan av fattigtionden (SD610, jfr nedan) utgår från att sockenprästen inledningsvis tar 1/3 av tionden (“tres partes seu porciones equales, quarum vnam recipit quilibet curatus seu presbiter parrochianus”).Vad har hänt under mellantiden? Spänningen mellan kyrkligt och världsligt i socialvårdsfrågor hade en ideologisk grund i att “den kanoniska rätten förutsatte, att ingenting av tionden finge råka i lekmannahänder” (Pirinen sp. 204). Denna motsättning kom upp till ytan, när kyrkan började institutionalisera sin egen kärleksverksamhet (koncentrerad till allmosor) genom att inrätta hospital, som primärt var avsedda för vård av smittförande spetälska. Så skedde även i Västergötland, där de två hospitalen i Skara och Lödöse finns belagda i källmaterialet fr.o.m. 1283 resp. 1286; stadgandet i BBS 1281 om utgörande av hospitalstionde står rimligen i samband med denna troliga nyhet. Alltnog bör man uppmärksamma, att BBSinte preciserar hospitalstiondets storlek. Inget hindrar därför antagandet, att biskop Brynolf inskränkte sig till att lagfästa förekommande lokala varianter på samma sätt som kung Magnus Ladulås ungefär samtidigt (1280) hade reglerat de östgötska böndernas bidrag till det betydligt äldre hospitalet i Skänninge:“en spann, en skäppa eller en tredjedel av fattigdelen efter olika lokala stadgor.”258 Därmed går jag över till de positiva beläggen för DBT:s hypotes att förarbetena till Yngre Västgötalagen blottlägger en viss motsättning mellan 257 Citatet är hämtat från Kauko Pirinens artikel “Fattigvård”,KLNM6, 1961, sp. 204. För den fortsatta framställningen hänvisas allmänt till Pirinens ingående utredning. 258 Citat från H Schück: Det augustinska kanikesamfundet vid Skara domkyrka. I dens.: Kyrka och rike - från folkungatid till vasatid, 2005; 87-163 (citat s. 143, not 117). Prostgåvan och falköpingsskäppan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=