om t i onde och huvudt i onde 234 Läggs därtill kyrkans strävan efter närmare samarbete med den världsliga makten, kan man sammanfattningsvis konstatera att Skarakyrkan under perioden1281- omkr. 1315 sökte och på det hela taget lyckades effektivisera uppbörden av det årliga tiondet. Men i vad mån framgångarna på pergamentet också innebar en framgång i praktiken är en öppen fråga. Tiondefrågan hade dessutom andra komplicerande sidor, som här ska få en spridd belysning utifrån de inledande notaterna i Laurentius bok (Fas 1, lyd 1 -4), vilka − numera − tillåter en diakron analys av lagstiftningsprocessen. 1. I biskop Brynolfs Stadga 1281 föreskrevs att tionde skulle utgöras till fullo “av säd och av allehanda gröda som växer”.Men redan i den förhandlingsomgång som dokumenteras i lyd 1 har “allehanda grödor” i BBS 1281 försvunnit och tionden bantats ned till ett renodlat sädestionde. Här slapp västgöten billigt undan jämfört med upplänningen för att inte tala om norrmännen under den Kristenret som föranledde ärkebiskop Jons fall och landsflykt till Skara 1279.255 2. En praktisk framgång för kyrkan i lyd 1 var däremot den nya föreskriften att tiondepliktig säd skulle sorteras efter sädesslag; vete läggas för sig, råg för sig, korn (bjugg) för sig och havre för sig. Här saknas dock bestämmelsen att den skattskyldige jordbrukaren skulle föra sin tionde till kyrkan. Detta kyrkovänliga krav möter först iYngre lagens Kk § 36 och har möjligen varit tvistigt.256 3. Mest anmärkningsvärt är att lyd 1, som antingen representerar ett kyrkligt utspel eller ett preliminärbeslut i lagkommissionen, inte upplyser omhur sädestionden skall fördelas mellan tiondetagarna (sockenpräst, sockenkyrka, biskop, hospital och den fattigvårdande bonden). 255 Jfr kap. 2:5 ovan för Uppland och L Hamre i KLNM (artikeln Tiend) för det fantastiska exemplet Norge, där alla tänkbara produkter 1277 belades med tiondeplikt liksom hyresinkomster m.m. i ett mycket avancerat skattesystem (inkl. momsavdrag). Reaktionen blev dock våldsam och ärkebiskop Jon dog i Skara 1282, där biskop Brynolf hade anledning att begrunda hans öde (N. Beckman). − IYngre Kk §36har man (t.o.m. 2 gånger) ytterligare preciserat säden till “säd, som man sår i jord” − möjligen för att skydda på annat sätt förvärvad säd från tiondebelastning. 256 Äldre lagen föreskrev endast att tionden skulle skiftas på åkern (Kk § 17 pr). Jfr Upplandslagens tiondeparagraf KkVII pr, som säger, att bönderna ska göra körslor för biskop eller präst bara om de har lust. − Sortering av säden var nödvändig för att åstadkomma den taxering av totalskörden efter kornets värde (biugræt), som föreskrevs i Kk § 39 vid utgörande av prostgåva och falköpingsskäppa, mera därom nedan. Laurentius bok och tiondefrågorna, en komplettering
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=