hand sk r i f te n l 228 Därmed torde DBTs analys vara tillräckligt klar och fullbordad. Återstår endast att i korthet redogöra för de skiftande tolkningarna i äldre litteratur. För en fullständigare översikt hänvisas till språkvetaren Gunnar Pellijeffs mycket grundliga utredning i doktorsavhandlingen “Lag om gård i västgötalagarna”, 1967: 24 -46 (‘Om kyrkogårdsstängslet’). De två stora stötestenarna genom dessa tider har varit tolkningen av A. Ordet “kirkiugarther” och B. Den kanoniska rätten.249 Enligt Pellijeff (tablå s.28) har tolkningen “kyrkogårdshägnad” företrätts av Stiernhjelm,Otman, Bergin, Sjöros, Beckman och Lindquist. På tolkningen “kyrkogård” har däremot Collin-Schlyter, Beauchet, v. Schwerin och Wessén satsat (jfr HWs missvisande översättning av “kirkiugarther” i kyrkobalkarna, där utgivarna dessutom har infört hs L:s text iYngre Kk § 8). Frågan har enligt DBTs mening avgjorts av Pellijeff, som påpekar att en kyrkogård inte kan ligga ogill, vilket den gör i hs L:“Formuleringen ‘wgillir liggher’ brukas, så vitt jag kunnat finna, icke någonsin om mark, däremot om människor och kreatur samt ofta just om gärdesgårdar” (s. 29). Tyvärr hamnar Pellijeff omedelbart därefter snett, då han gissar att föreskriften i hs L “av någon anledning” har hamnat i fel paragraf, nr 8 (om vigning) i stället för nr 26 (om underhåll av kyrkogärde).250 Här har alla forskare varit överens: den kanoniska rätten har aldrig uttalat sig om, än mindre föreskrivit någon vigning av kyrkogärdet eller annan rituell markering av dess helighet. Däremot har i forskningen härskat åtskillig oklarhet rörande kanonisk rätt och riternas karaktär vad gäller den “vigning” av kyrkogård, som omtalas i flera nordiska medeltidslagar. Denna trassliga fråga har utretts av Bertil Nilsson i hans doktorsavhanding “De sepulturis”, 1989: 70-89 (avsn. 2.4).Av Nilssons grundliga inven249 De mindre svårigheterna kan här förbigås såsom undanröjda av Pellijeff (tolkningen av det svårlästa ordet “s***” i Äldre lagen) och B Nilsson (den asymmetriska bötesskalan). 250 Föreskriften möter i hs L både i § 8 och § 26. Pellijeffs egen hypotes att föreskriften gäller utvidgning av kyrkogård avvisas på goda grunder av B Nilsson. Ett skiftande forskningsläge genom tiderna a . “Kirkiugarther” b . Den kanoniska rätten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=