hand sk r i f te n l 226 Texten i Yngre lagens Kk § (Om kyrkogärde) är sakligt identisk med undantag för de inklamrade orden ovan, som endast återfinns iYngre lagens kyrkobalk. De har därifrån överförts till Äldre lagens text av Collin- Schlyter och Holmbäck-Wessén, som anser att här föreligger en haplografi (“sine dubio” resp.“tydligen”). D.v.s. nedskrivaren av Äldre lagens text har förvirrats av de återkommande avslutningsorden “det äger biskopen” och därför hoppat över mellanmeningen. Ja, varför inte, men i vilket fall som helst påverkar denna specialfråga inte den följande analysen. Som synes är de grundläggande bötesbestämmelserna i § 13-26 nästan desamma som i de två kyrkobalkarnas bestämmelser om nyvigning av kyrkogärde (§ 5-8): båda är överens om att det är biskopen som skall ta emot gärdesböterna efter en stigande skala. Det är således inte frågan om en dubblering av dessa böter men däremot omen dubbel lagstiftning vad gäller det förfallna (öppna, ogilla) kyrkogärdet. I Äldre lagens Kk §5råder kyrkans syn på saken − den fordrar en extra sanktion utöver biskopens penningböter, nämligen biskopens nyvigning av det återställda kyrkogärdet (inklusive gengärd?). I Äldre lagens Kk §8talar däremot det världsliga samhället, som även det kräver ett extra straff utöver biskopsböterna men här i form av penningböter till häradet (8 örtugar för varje balk).246 Onekligen ett egenartat fall av vad som kan kallas parallell, dubbel eller tautologisk lagstiftning. Dock inte helt tautologisk, eftersom den grundläggande bötesskalan i Äldre lagens Kyrkobalk skilde sig en smula åt i de två varianterna. I Kk § 5 kostade totalt förfallet kyrkogärde 3 marker, ett delvis förfallet örar (= halva beloppet). Enligt samma Kk § 13 kostade helt förfallet kyrkogärde likaså 3 marker i biskopsbot, medan ett som var ogillt bara till en del, närmare bestämt en tredjedel kostade örar. Hur denna dubbla lagstiftning har uppkommit är ovisst; lika ovisst är hur man i praktiken har hanterat den nyss understrukna motstridigheten. Däremot förefaller det självklart, att man vid förhandlingarna om en moderniserad västgötalag tog upp frågan i syfte att harmonisera stadgandena i den nya lagtexten. Resultatet kan avläsas i handskriften L:s version av Kyrkobalkens §§ 8 och 26. I både den kyrkliga resp. den världsliga varianten skulle fortsätt246 Att häradsböterna utmättes per balk och inte efter hägnadsandel förklaras enklast av att kyrkogärdets längd varierade från kyrka till kyrka. Ligger en tredjedel öppen, det är 6 örars sak; det äger biskopen. Sedan äger häradet för varje balk 8 örtugar. Och alltid skall kyrkogärde vara gillt, både vinter och sommar.’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=