kap i te l v i 215 Här råkade Collin och Schlyter ut för vad som ur DBT:s efterhandsperspektiv kan karakteriseras som en dubbel olycka. Den mindre olyckan var att CS kunde ge ett trovärdigt skäl för sitt påstående, att stadgandets frånvaro i hs G,H, K,M och N berodde på att dessa fem handskrifters (ur)förlaga hade drabbats av en trivial haplografi (≈ utelämnande av misstag, överhoppning). Skrivaren hade sålunda förbisett, att meningen slutade på samma sätt som den föregående meningen (aff them thær læntu) och därför hoppat över stadgandet; ingen ovanlig företeelse. Varken Collin, Schlyter eller deras eftersägare Holmbäck & Wessén övervägde den alternativa tolkning, som Natanael Beckman lanserade 1912. Den är även DBT:s och säger att stadgandet försvann på grund av att det hade väckt lekmannnavänligt motstånd i landstinget och därför blivit struket.236 Den andra och större olyckan var att Collin och Schlyter nu hade upptäckt ett otvetydigt samband mellan Laurentius bok och hs L, vilket följaktligen borde förklaras. Därvid var deras utgångspunkt given: Laurentius/ Lydekinus hade juexcerperat urYngreVästgötalagen.Alltså måste hans förlaga på denna punkt ha överensstämt med förlagan till hs L. Även hs L återgick därför (i sin helhet) på samma försvunna urversion avYngre lagens kyrkobalk. Detta är min rekonstruktion av Collins och Schlyters resonemang, som inte utfördes i texten, trots att det hade kunnat stärkas med flera, likartade iakttagelser (se nedan). Däremot dokumenterade utgivarna sin mening i ett handskriftsträd på Tabula II, där hs L och Laurentius bok (hs C) återgår på en gemensam, försvunnen förlaga, som i sin tur går tillbaka på en likaså försvunnen urvariant avYngre lagen. Logiskt tänkt men sakligt fel. Den BestickandeTeorin erkänner förtjänsterna i CSutredning av flockdispositionen i de olika handskrifterna, som visar att hs L är något för sig. Men är den något för sig vad beträffar det sakliga innehållet; det är DBTs grundläggande fråga. Den frågan fordrar en ingående granskning av texten i dess helhet, som absolut inte kan komma ifråga här. Men redan en ofullständig undersökning, som går djupare än Collins och Schlyters, räcker till för att etablera nog så intressanta resultat. 236 N Beckman, ANF 30: 9. Holmbäck-Wessén har förbisett Beckman och ansluter sig oreserverat till haplografihypotesen,HW not 114, s. 236.Vad gäller denna hypotes synes det - numera - föga sannolikt att både Lydekinus och präntaren av hs L (eller dess förlagor) skulle ha råkat ut för överhoppning vid sina respektive avskrivanden. Den lilla teoretiska möjligheten försvinner helt efter en konsultation av Latinbalken § 82, som även den saknar föreskriften om socknens solidariska låneansvar (vilket borde ha legat i Skarakyrkans intresse att slå vakt om).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=