hand sk r i f te n l 214 235 I fortsättningen uppmärksammas inte de oftast små men inte alltid ointressanta skillnaderna mellan övriga handskrifter. MedYngre lagens Kyrkobalk förstås här kyrkobalken i CS utgåva, som i huvudsak baserar sig på handskriften G(=hs B6, KB). e d bok stave n L betecknar Collin & Schlyter en avskrift av Yngre Västgötalagens Kyrkobalk, som ingår i hs B 35, KB. Den är sent nedtecknad − omkr 1470 säger CS.Trots detta är hs L klart intressant, eftersom dess version av kyrkobalken “härstammar från en annan handskrift än den, som ligger till grund för alla de övriga handskrifterna av VGL:s yngre Kyrko-Balk” (CS XXVII f.). För denna slutsats kunde CS anföra goda belägg frånYngre lagens Kk §§ 7, 16 och 37. I dessa tre fall uppvisar hs L en annan och bättre flockindelning än övriga, samstämmiga handskrifter (G, H, K, MochN). Så långt instämmer Den Bestickande Teorin: handskriften L är något för sig.235 Men i det fjärde, likartade fallet hamnade Collin och Schlyter på avvägar, trots att deras iakttagelser var korrekta. Den ena var att hs L avvek i Kyrkobalkens långa §65om sockenkyrkans penningförvaltning.Här förekom i hs L en mening, som saknades i övriga handskrifter. Den andra iakttagelsen var att meningen däremot hade en pendang i Laurentius bok (lyd 31). Fallet är välkänt för läsaren av kap 2. Så här ser meningen ut i Laurentius bok, i hs L och iYngre lagen. M “laner al socn quædær aller ia with gialle al socn atær eig (=och) kræui af them ther lento.” lyd 131a “Lænar all sokn quæther all ia uither giældi ater kirkyu oc kræui ther aff them ther læntu.” hs L ‘Lånar hela socknen ut och säga alla ja därtill, då återgälde de till kyrkan och kräve av den som de lånade till.’ Kk § 65 (med texten i hs L “åter”-införd och övers. av HW!) Inledning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=